Hårt tryck på diktator

En enig omvärld verkar vara ense om att utmanaren i Elfenbenskustens presidentval, Alassane Ouattara, har vunnit valet och att den sittande presidenten, Laurent Gbagbo, som nu vägrar att lämna ifrån sig makten gör sig skyldig till en statskupp. Det är knappast första gången som en afrikansk makthavare inte accepterar resultatet av ett demokratiskt val, och just den sortens korruption, maktfullkomlighet och uselt ledarskap är Afrikas stora tragedi. Trots det finns det hoppfulla aspekter på händelserna i Elfenbenskusten. Ett enigt västafrikanskt samarbetsorgan, Ecowas, har fördömt statskuppen, blockerat Elfenbenskustens pengar, och hotat att avsätta Gbagbo med våld. Just den sortens regionala samarbetsorgan känns för mig som den bästa garanten för fred och säkerhet som finns, titta bara på hur bra det har gått för det tidigare krigshärjade Nord/Västeuropa efter EUs införande. Och att Ecowas, som jag tidigare aldrig hade hört talas om, visar sådan handlingskraft bådar trots Elfensbenskustens tragedi gott för framtiden. Även den Afrikansk Unionen, AU, har fördömt statskuppen, liksom EU och USA. Dessvärre verkar övergreppen ifrån Gbagbos regim fortsätta och risken för ett regelrätt inbördeskrig är fortfarande överhängande.

För övrigt har två amerikanska forskare i en rapport hävdat att fattigdomen minskar snabbare i Afrika nu än vad den gjort sedan tiden precis efter självständighetsyran.