"Mental härdsmälta"

Jag har tidigare skrivit om ärendet med 23-åringen som dog för att ingen ambulans skickades till honom trots att han ringde och vädjade om hjälp. I det inlägget resonerar jag kring att det kan vara ett svårt och stressigt jobb att bedöma och prioritera mellan olika inkommande ärenden, men att det inte finns utrymme för fel när det handlar om liv och död. Efter att ha läst utskriften av samtalet mellan 23-åringen och den manlige sköterska på SOS Alarm som talade med honom har jag ännu svårare att förstå hur operatören tänkte. Det verkar som att han tidigt bestämde sig för att den inringande mannen inte var i behov av en ambulans, och sen fortsatte att tolka all ny information på ett sätt som befäster den uppfattningen. Även om man misstänker att det kan finnas risk för att en person är psykiskt sjuk och att det är en delförklaring till dennes rop på hjälp, så är det helt obegripligt att man väljer att medvetet ignorera hans vädjan. Det verkar nästan som om det hade blivit prestige i ärendet för sjuksköterskans skull. 23-åringens anhöriga beskrev det som "mental härdsmälta", och det känns som en bra beskrivning. Speciellt obegripligt blir det om man som jag vet hur många relativt bagatellartade ärenden som ambulans faktiskt skickas på, bara för säkerhets skull (som sig bör). Som 23-åringens anhöriga också konstaterar, så är dock det viktiga nu att se vilka lärdomar man kan dra för att något sånt här aldrig får ske igen. Och vad gäller den personal som har att handskas med ärenden där det kan gälla liv eller död, så är just förmågan att prestigelöst kunna ta in ny information och omvärdera tidigare slutsatser centrala för att inte fastna i ett felaktigt beslut.

Tillägg: SOS Alarms VD säger att tragedin beror på "ett mänskligt misstag" och inte på ett fel i rutinerna. Det är möjligt, men det är bra att händelsen inte bara utreds internt, utan även av socialstyrelsen och polisen.

Nytt tillägg: 23-åringens familj accepterar inte SOS Alarms förklaring att det endast rör sig om ett mänskligt misstag av den aktuella sköterskan. De lyfter bland annat fram att ingen utredning startades om 23-åringens död förrän familjen själva började gräva i frågan. Händelsen i sig, det faktum att ingen utredning startades förrän de insåg att ärendet skulle granskas, och alla berättelser ifrån människor som inte fått den hjälp de behöver då de ringt 112 målar för mig upp en bild av en verksamhet som inte fungerar som den skall. Eftersom mottagandet av nödsamtal är en grundläggande samhällsfunktion är det mycket allvarligt. En fråga är om den överhuvudtaget borde vara privatiserad, med det får behandlas i ett annat inlägg. Det är bra att det blir en offentlig diskussion kring ämnet (även om det är tråkigt att det också leder till hatkampanjer och meningslösa hot). Förhoppningsvis utmynnar det i en bättre fungerande nödberedskap, vilket är precis det som 23-åringens familj hoppas på.

Tillägg 2011-07-29:
Sjuksköterskan som vägrade att skicka en ambulans åtalas nu för grovt vållande till annans död. Den avlidnes familj är inte ute efter hämnd, men åtalet torde ändå vara en del i den upprättelse som de vill ha och förtjänar.