Fyrkantigt paragrafrytteri
tisdag 13 september 2011
Nu åtalas då till slut barnläkaren som misstänks medvetet ha berövat ett döende spädbarn livet med en för hög dos narkosläkemedel för dråp vid Solna Tingsrätt. Huvudförhandlingen inleds ungefär två år efter att förundersökningen inleddes, och närmare tre år efter den aktuella händelsen.
Om jag inte har missförstått åtalet, så anklagas barnläkaren för att genom att ha injicerat narkosläkemedlet tiopental i den döende flickan, efter att respiratorn hade kopplats ut och det var 100% säkert att barnet bara hade timar kvar att leva, påskyndat döden och därigenom ha dräpt barnet. Läkaren nekar till att ha injicerat en dödlig dos av läkemedlet, och under huvudförhandlingen så kommer det att prövas om det kan styrkas att hon har gjort det.
För min del, så känns den frågan faktiskt inte särskilt relevant. Om läkaren har injicerat den dödliga dosen, och det i så fall förkortade barnets liv någon eller några timmar, så är det uppenbarligen fråga om att lindra lidande i livets definitiva slutskeende. Jag har varken hört talas om eller kan föreställa mig några andra motiv. Och om det handlandet skall prövas, så borde det inte vara i en domstol utan av socialstyrelsen. Själv ser jag inget klandervärt i det. Nu nekar visserligen läkaren, men det är inte svårt att föreställa sig att det skulle kunna bero på det faktum att hon står anklagad för ett brott som kan ge flera års fängelsestraff.
Att frågan överhuvudtaget har kommit till domstol, är för mig ett tecken på att åklagarkammaren i fråga har haft för stort fokus på exakt läsning av lagtext, och för lite fokus på medmänsklighet, konsekvenstänkande och sunt förnuft. Den rättsprocess som redan har tagit flera år, som har vänt livet upp och ned för en person som, om hon är "skyldig", bara har agerat av barmhärtighet vilket inte har orsakat skadliga konsekvenser för någon och som riskerar att skrämma en hel yrkeskår till att inte våga ge ordentlig smärtlindring i livets absoluta slutskede borde enligt mig ha avslutats sedan länge eller aldrig inletts.
Jag baserar mina slutsatser på en världsbild där juridiken inte borde få vara blind, utan måste sättas i ett sammanhang. Jag är medveten om att alla inte delar den uppfattningen. Men det finns även juridiska argument för att barnläkaren inte borde ha åtalats, i alla fall enligt straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud. Att ärendet har drivits ända till domstol framstår för mig, med den begränsade kunskapen som jag har om åtalet, närmast som fyrkantigt paragrafrytteri...
Inlägg
19 kommentarer:
Så var går gränsen?
Om jag rusar in på ett äldreboende och skjuter alla gamlingar som har kort tid kvar att leva för att jag tycker synd om dem. Ska jag vara straffri då med?
Till Anonym: Verkligen inte. Det här handlar om att förkorta uppenbart lidande, inte att avrätta människor grundat på enbart deras ålder. Beslutet ska också tas av medicinskt kunnig personal, inte av vem som helst.
Precis som skribenten säger så är detta ett fall för socialstyrelsen/HSAN, inte rättsväsendet. Att arbeta som läkare innebär att dagligen ta beslut om liv och död. Samtliga beslut tas med patienten i fokus och syftar till att bota/lindra i den mån det går. Att plötsligt utsättas för domstol och hot om fängelsestraff när man försöker utföra sitt arbete är i min mening absurt.
Jag tycker det är helt absurt att man kan bli åtalad för "försök till dråp" efter att man stängt av respitatorn, eftersom denna åtgärd oundvikligen leder till döden.
Det är dom där kristdiktaturerna som sitter i regeringen och bestämmer över forskningen och sjukvården,som är orsaken till att barnläkaren är åtalad för dråp.Den där Hägglund ger skattemedel till kristna sekter som vill förbjuda aborter,dödshjälp och stamcellsforskning mm.Dom tycker till och med att det är mord när man använder kondom då man har sex.
Läkaren skall frias,och Hägglundpartiet KD skall ut ur riksdagen fortare än kvickt.
Från 2014 och framöver,så skall det vara och förbli KD-fritt för alltid! Kristianism skall stoppas -lokalt,regionalt som globalt!
OM JAG NU ...äntligen har kommit fram till vad saken handlar om??
Handlar det om att ämnet Tiopental, överhuvudtaget INTE -normalt- används för att lindra, kanske inte minst för små barn??
Och när då obduktionen hittade sådant i detta barnet, har barnet utsatts för, mer än normal smärtlindring?? Har det utsatts för att medvetet dödas. ..vilket är brottet Mord i svenska rättsordning.
B-O Gavne:
Tiopental används som kramphävande medel. Vid svårhävda epilepiska anfall tas "pentotalkoma", dvs sövning med tiopental. Flickan hade epilepsi och svårhävda kramper. Hon har dessutom varit sövd. Indikation fanns således.
Tack för dina tankar som är som mina ... jag skäms när jag tänker på hur fyrkantigt de har hanterat det hela.
Hur den arma läkaren blir behandlad, det måste väl finnas någon som tänker även i domstolsvärlden? Tveksamt i alla fall i detta mål.
Om ni visste mer så skulle ni också veta att läkaren är 100% oskyldig. Om man översätter den mängd dödlig dos som fanns i flickans kropp till sprutor i, så blir det ett flertal varpå en spruta skulle dödat direkt.
Hon kan väl knappast bli dömd för ett brott som det inte finns några bevis för?
Detta handlar om social adekvans! Som Leionhufud skriver handlar läkaren under rättfärdigande omständigheter, varför det föreligger ansvarsfrihetsgrund. Paragrafrytteri?! Nja, ur prejudikatsynpunkt är det viktigt att denna fråga klarläggs. Jag tror att det är primärt därför åklagaren valt väcka åtal, inte pga andra orsaker.
Känslig och angelägen diskussion..
För övrigt har jag föga förtroende för en professor i straffrätt ML, som vill sänka beviskraven i svenska domstolar när det gäller misstankar om sexualbrott.
Denna professor har en märklig agenda.
JF.
Det bästa som kan komma ut av detta sorgliga justistiemord (av den stackars barnläkaren) är ett prejudikat där domstolar framgent inte prövar felbehandlingar och dylikt, och särskilt inte i fall där Socialstyrelsen redan friat. Som bloggaren skriver kan man svårligen föreställa sig några motiv som barnläkaren skulle kunna haft att skada eller döda flickan (som alltså redan var moribund).
Den aktuella rättegången är helt absurd och troligtvis mest ett uttryck för de unga föräldrarnas känslomässiga oförmåga att hantera det inträffade på ett adekvat sätt. Den springande punkten är och förblir att flickebarnet oavsett åtgärder hade timmar kvar att leva, var i praktiken hjärndöd (dvs kliniskt död enligt svensk lagstiftning) och att inga medicinska åtgärder utöver smärtlindring hade tjänat några syften överhuvud annat än teater. Därtill kan man redan i utgångsläget säga att det aldrig någonsin kommer gå att leda i bevis att det var läkaren som gav tiopentalet som man post mortem kunde finna och på vetenskapligt högst tveksamma vägar koncentrationsbestämma (vg expertutlåtanden från ledande patologer). Flickan hade ju fått tiopental under ordnade former något tidigare i vårdförloppet.
Det är SKANDALÖST att detta fall tas upp i domstol och ett grovt övergrepp mot den åtalade barnläkaren. Den tragedi som drababt de unga föräldrarna rättfärdigar inte att de på vilka lösa grunder som helst kan processa mot och förstöra livet för dem som enligt socialistyrelsen inte gjort fel och fullständigt saknat motiv att göra fel.
Vissa människor som drabbas av svåra tragedier har svårt att förstå att livet kan vara "bara rent jävligt" utan någon särskilt orsak. De tror att det måste finnas "någon" som gjort fel. Någon person som orsakat det onda. Tyvärr beror de flesta fruktansvärda livsöden inte för fem ören på något som en annan människa gjort, och än mindre gjort med berått mod eller vilja att skada. Att försöka bekämpa uppdiktade sadister som man tillskriver det onda är en avancerad form av rättshaverism som vittnar om låg grad av personlig utveckling. Man förblindas av sin egen känslomässiga förlamning, börjar märka ord och hamnar snart i händerna på brännvinsadvokater med skyhög timtaxa som varken vet något om medicin eller (uppenabrligen) har ett grundläggande omdöme eller rättspatos. Åklagarna och målsägandeombuden i detta fall har gjort sig till åtlöje för hela svenska folket, liksom de ansvariga för de polisiära ingripandena tidigt i såpoperan.
Jag håller helt med Anonym 17:31.
Det här är en personlig tragedi för föräldrarna och åklagaren borde aldrig ha väckt åtal.
Föräldrarna borde få hjälp att komma över sin förlust.
Personligen har jag inget som helst förtroende för att socialstyrelsens granskningar av läkare. Därför tycker jag att det här åtalet är bra.
Sven
Vilket motiv skulle läkaren ha? Varför drivs denna process, om inte någon vill sko sig på den?
RS.
Förstår ni inte att detta handlar om pengar. Föräldrarna ser chansen till att få ut ett (helst) stort skadestånd.
Newman
Juriststudent:
1. Det är inte socialadekvat att ge läkemedel för att döda. Åklagarens påstående är att läkemedlet getts för att döda inte för att lindra. Annars är det socialadekvat att ge läkemedel FÖR ATT smärtlindra ÄVEN om det OCKSÅ leder till döden snabbare.
Proffersosrskan i fråga har något autismliknande och begriper därför inte uppsåt.
2. Åklagaren får inte väcka åtal för att få ett prejudikat.
Lagerqvist:
Så kan det aldrig bli eftersom det inte är frågan. En läkare som uppsåtligen dödar en patient begår mord och det är en fråga för de allmänna domstolarna och inte HSAN (som också är en domstol). Däremot kan frågan om läkarens legitimation tas upp i HSAN både om det är fråga om brott och om det inte är brott.
Det är inte för att läkare ska få mörda straffritt som det är en skandal. Det är en skandal; eftersom man till synes på måfå valt ut vem av all med möjlighet som skulle ha gjort det, eftersom man inte fastställt om flickan dödats öht, eftersom de fynd man baserar åtalet på är uppenbart felaktiga (1000 ggr normal dos är mer än flickans blodvolym och läkemedel för 250 000 kronor)
Verkligen kul med en så livlig och engagerad debatt! Och också skönt att läkaren blev frikänd, även om domslutet inte berörde de etiska frågorna kring den komplicerade situationen, utan bara bevisläget.
Skicka en kommentar