Israel-lobbyns olika ansikten

söndag 11 december 2011

Den av de respublikanska presidentkandidaterna som verkart ligga bäst till efter att Rick Perry fått George W. Bush att framstå som begåvad för att vara f.d. Texasguvernör och efter att Herman Cain har fått Bill Clinton att framstå som ett under av trohet och äktenskaplig dygd är den före detta talmannen Newt Gingrich. Detta då den till synes skarpaste och starkaste kandidaten, Mitt Romney, verkar vara för "liberal" för republikanerna (om det nu inte är det faktum att han är mormon som skrämmer...). Newt Gingrich verkar dock däremot inte vara för liberal för någon, varken för Tea Party - rörelsen eller den kristna högern, och han hade antagligen inte varit för "liberal" för Mussolini eller Djingis Khan heller...

För att mobilisera de ofta fundamentalistiska och kraftigt inskränkta kärnväljarna på högerkanten av det republikanska spektrat är det få saker som fungerar så bra som att uttrycka oreserverat stöd för Israel. Gingrich uttalande i en debatt där han så vitt framgår av klippet rakt ut kallar alla palestinier för terrorister är dock ett lågvattenmärke även för den amerikanska högern. Det räcker alltså inte med att de som opponerar sig mot den judiska statens självklara rätt till allt land de hävdar att deras gud har givit dem stämplas som "terrorister". Gingrich svepande attack på hela det palestinska folket (som han hävdar inte existerar) stämplar även deras barn och unga som "terrorister".

Gingrich yttrandet visar på den enormt skeva världsbild som råder i USA vad gäller Israel-Palestina frågan och ger en del av förklaringen till varför Obama har misslyckats så kapitalt med sin Mellanösternpolitik. Som tur är brukar dock USA vara extremt isolerade när det blir omröstningar i olika internationella organ om olika aspekter på konflikten emellan Israel och palestinierna. I generalförsamlingen får USA och Israel allt som oftast bara sällskap av Marshallöarna och någon annan obetydlig söderhavsö över vilken USA gissningsvis har starkt kolonialt inflytande. Men i omröstningen i UNESCO om att ge palestinierna medlemskap, så hände något. Nu fanns plötsligt Sverige bland den handfull länder som röstade med USA och mot palestinerna. Detta väckte förvåning och förskräckelse då Sverige länge har haft ett gott renommé vad gäller att stå upp för utsattas rättigheter i allmänhet och även specifikt vad gäller Mellanösternfrågan. Förklaringen stavas Folkpartiet, där ministrarna Jan Björklund och Birgitta Ohlsson upprepade Israels och USAs plattityder om att "fred måste förhandlas fram". Visst måst man förhandla, men att tillmötesgå Israels önskan om att stänga ute palestinerna ifrån så många internationella forum som möjligt gynnar knappast dessa förhandlingar. Speciellt inte eftersom det är just Israels totala maktposition i förhandlingsläget (de ockuperar palestiniernas mark och bygger kontinuerligt och folkrättsvidrigt nya bosättningar på den) som är den största låsningen, det ger väldig lite incitament till israeliska politiker för kompromisser...

Så hur kommer det sig att det svenska folkpartiet och de amerikanska republikanerna befinner sig på samma sida i den här diskussionen? I grunden handlar det om att alltid, i alla lägen, ställa upp för Israel och försvara den israeliska statens ståndpunkt. Jag vet inte varför folkpartiet har hamnat där, jag tror knappast att partiets inställning har särskilt starkt stöd bland de egna väljarna (däremot ibland SDs väljare). Kanske är det arvet ifrån fanatikern Per Ahlmark (som själv gärna uttrycker sin beundran för Ohlsson). Hur som helst är det tragiskt när folkpartiet får Carl Bildt, som var påtagligt missnöjd med regerings linje, att framstå som en folkrättens försvarare...

Det blir svårare och svårare för de socialliberaler som vurmar om internationella frågor och mänskliga rättigheter att hitta ett borgerligt parti att rösta på, speciellt nu när centerpartiet har en ny partiledare som har Margaret Thatcher som förebild... Men de är ju alltid välkomna hos miljöpartiet...

2 kommentarer:

Mina,  14 december 2011 00:47  

Det skrämmer mig att ett land som ändå har så pass mycket makt i världspolitiken, har så pass många idioter i höga positioner. Att Sverige sen är på väg åt samma håll skrämmer mig ännu mer.
Jag minns en kall januaridag för snart 3 år sen då jag, och nästan 10.000 andra personer, stod utanför israels ambassad i Stockholm och ropade "Befria Palestina". Då kände jag verkligen att något kunde hända...men nej... Visserligen drog sig Israel tillslut ut ur Gaza när dom var klara med sin blodiga massaker, men sen blev det tyst. Var det för att Israel rev muren? För att dom slutade bygga bosättningar på ockuperad mark? För att dom slutade trakassera palestinierna eller lät Gaza bygga upp sin infrastruktur?
Nej, muren står kvar, bosättningarna fortsätter byggas, palestinierna trakasserades ännu och Gaza är fortfarande isolerat från omvärlden. Tystnaden berodde helt enkelt på att detta gjordes I SMYG!
Och nu börjar det vända - igen - fast åt fel håll. Nu blir palestinierna "dom där onda"; dom som ligger bakom allt som går fel i världen. Kvinnorna gömmer vapen under kjolarna, gamlingarna har bomber i löständerna och barnen har skolväskorna fulla med propaganda... Nästa gång skörden slår fel vet vi precis vilka som ligger bakom.... Och Israel kan fortsätta (med bl.a. USA:s stöd) sin egna version av "den slutgiltiga lösningen".
Och vad gör Sverige? Samma sak vi gjorde för 70 år sen när det hände i Tyskland. Samma sak som vi gjorde när det hände i Bosnien och Rwanda. Vi sitter tysta och väntar... Sen, när det är över DÅ kan vi komma och peka finger och fördöma...för då är det säkert och tryggt igen...för oss i alla fall...

Martin 16 december 2011 14:27  

Tack för din kommentar, Mina. Jag vet inte om man ens kan säga att Israels fortsatta folkrättsbrott, som t.ex. utbyggnationen av bosättningar på ockuperad mark har skett "i smyg". Det är bara det att när Obama la sig platt efter att ha försökt pressa Israel att sluta bygga på ockuperad mark, så gick liksom luften ur fredsprocessen. Israel har inga incitament att göra kompromisser, de har all mark, all makt, och dessutom utsätts de inte för några allvarliga attacker. Den cyniske skulle kunna hävda att det som skulle kunna få liv i fredsprocessen är en ny våg av självmordsbomber (vilket vore fruktansvärt), då regimen i Irsael just nu är alldeles för nöjd med att fortsätta ockupera och bygga ut utan att det kostar något för att vara beredda att driva bort rabiata bosättare ifrån ockuperad mark...

Skicka en kommentar