Om "etniska svenskar" och "svenskt utseende"

fredag 13 juli 2012

Det här inlägget känner jag mig tvingad att skriva på grund av en längre diskussion på Twitter om bland annat begreppet "etnicitet" i vilken jag, dumt nog, gav mig in objuden. Det är nämligen väldigt svårt att förklara vad man menar för människor som vill stoppa in ens åsikter i fack då man bara har 140 tecken på sig. Och det finns få diskussioner som är så laddade som den om etnicitet och "svenskhet".

Eftersom begrepp som "etnicitet" kan laddas med så många olika betydelser, och både användas för att peka ut och visa missaktning mot vissa grupper (t.ex. romer) och för att exkludera ifrån ett gemensamt sammanhang ("svenskhet") så är det väldigt känsligt och svårt att diskutera. När statsminister Reinfeldt nämnde "etniska svenskar mitt i livet" så blev det en folkstorm (tja, i alla fall i mediekretsar och på Twitter). Det är förståeligt, eftersom hans yttrande kunde tolkas som att han tyckte arbetslösheten inte var ett problem eftersom den var låg hos just den nämnda gruppen. Jag gissar att det inte var vad han ville säga, men ett dåligt ordval var det hur som helst. Däremot har jag svårt att förstå dem som helt vill diskvalificera begreppet "etnisk svensk". Att använda det verkar tolkas som ett sätt att vilja utesluta alla de som inte är "etniska svenskar" ifrån en gemenskap, ett "vi" i "svenskheten", och kanske i förlängningen som ett sätt att säga att de som inte är "etniska svenskar" inte alls är "svenskar" och således värda mindre rättigheter i Sverige. Det finns säkert folk som vill använda begreppet på det sättet, men om man har ambitionen att vara exkluderande i sin syn på svenskhet så är man inte beroende av att sätta ordet "etnisk" framför. Däremot skulle ett borttagande av termen "etnisk svensk" för resten av oss bara innebära att vissa saker blir ännu svårare att kommunicera.

För mig handlar språk om just kommunikation, om att förstå och göra sig förstått, om att verbalisera någon sorts information som man vill överföra emellan människor. Det är helt självklart att en person med romskt eller judiskt påbrå som bor i Sverige är lika svensk och skall ha tillgång till samma rättigheter som alla andra svenskar. Det är också självklart att nyinflyttade svenskar ifrån t.ex. Iran skall ha samma rättighet till både landet Sverige och till att definiera sig själva som "svenska" som de vars släkt har bott här i generationer. Men om någon skulle säga att en rom inte längre skulle få använda den (etniska) termen "rom" om sig själv eller sin släkt bara för att denne ju är svensk så skulle det vara ren rasism. Man har självklart rätt till multipla identiteter och man har rätt att själv definiera vilka man tar till sig och lyfter fram. Ibland kan "etnicitet" sammanfalla med "nationalitet", men ofta är det helt eller delvis skilda begrepp, som t.ex. för en kurd. Det beror som sagt främst på hur en person och dess omgivning skapar identiteter och sammanhang.

Naturligtvis kan även en persons omgivning använda etniska termer för att ge information om denne. En person kan t.ex. vara/beskrivas som svensk med somaliskt ursprung. Sen om det är intressant eller inte beror naturligtvis på sammanhanget. På samma sätt kan en person vara "etnisk svensk", d.v.s. svensk med familje- och kulturell bakgrund helt och hållet i Sverige. Det ger, för att vara övertydlig, naturligtvis inte denne större rätt till att definiera "svenskhet", det handlar bara om information om ett sammanhang. Och det blir väldigt konstigt om den informationen anses vara så känslig att den inte får ha någon benämning.

Då jag skulle beskriva vad jag ansåg vara en "etnisk svensk" så förtydligade jag med att även en person som är adopterad (ifrån t.ex. Indien) för mig är "etnisk svensk", eftersom det främst handlar om ett kulturellt sammanhang. Jag skrev dock även att det inte var ett statiskt begrepp, utan att det kunde betyda olika saker i olika kontext. Sen gjorde jag misstaget att ta upp signalement, vilket ledde in i en helt annan diskussion...

Det är inom polisen väldigt vanlig att beskriva någon som "svensk". Naturligtvis är det inte ett komplett signalement, det kan t.ex. se ut som följer:
Man
Ca 1,75
Ca 30 år
Muskulös/kraftig kroppsbyggnad
Svenskt utseende
Mörkt, kort hår
Mörk skäggstubb
Tatuering på höger sida om halsen
Klädd i blå luvtröja, vit t-shirt. jeans och gymnastikskor.

Det hävdades då jag nämnde "svensk"/"etnisk svensk" som en signalementsuppgift med emfas att det inte finns något "svenskt utseende" eftersom svenskar ju kan se ut hur som helst. Det är naturligtvis sant, men inte särskilt relevant i det här sammanhanget eftersom signalementet inte är ett uttalande i en diskussion om synen på "svenskhet" utan ett försök att verbalisera ett utseende så att en person förhoppningsvis kan kännas igen och lagföras för brott. Det hävdades även att  informationen "svenskt utseende" inte tillför något till ett signalementet. Det är helt enkelt totalt fel, vilket alla som har jobbar med polisiär eller liknande verksamhet direkt kan gå i god för. Det är bara att byta ut orden "svenskt utseende" mot t.ex. "Mellanösternursprung", "Latinamerikan", "Nordafrikan", "Östasiat" m.fl. i signalementet ovan och du får, trots en ambition till detaljerade uppgifter om utseendet, ändå en helt annan bild av hur personen du söker ser ut.


Man kan naturligtvis vara petig och fråga hur vi ser skillnad på en svensk, en dansk och en tysk. Det gör vi med största sannolikhet inte, så beskrivningen "svenskt utseende" betyder egentligen typ "nordeuropeiskt utseende".


I vissa fall så vet man etnicitet och/eller nationalitet på en person som man vill beskriva. Då är det inte konstigare än att man anger det, eftersom det också ger information som kan vara till användning. I andra fall uppger ett vittne en nationalitet, men man uppfattar inte att denne har täckning för det. Då kan man själv välja att göra en omskrivning, t.ex. ifrån "Arab" till "Mellanösternursprung". Sedan är det naturligtvis skillnad på att under en pågående rånarjakt snabbt på radion få ut ett signalement som kan vara användbart och att i lugn och ro författa ett officiellt utskick.


Men nej, det är inte för att hela poliskåren i Sverige är varken korkade, inskränkta eller rasister som vi använder dylika ord för att fysiskt beskriva människor vi vill ha tag på, det är för att det ger information som kan vara mycket användbar och som ofta är väldigt svår att beskriva på något annat sätt. Och nej, att vi kan beskriva någon som att denne har "svenskt utseende" betyder inte att vi anser att en person som inte ser ut så är mindre svensk. 


Den korta diskussionen på Twitter om etnicitet, som totalt spårade ur då ett antal debattörer verkade tro att bara för att jag kan använda ordet "svensk" i ett signalement så måste jag säkerligen behandla folk som inte ser "svenska" ut sämre i min yrkesroll tyder på en känslighet och en inskränkthet i diskussionen som gör det extremt svårt att föra konstruktiva samtal. Det är inte särskilt kul att indirekt anklagas för rasism och för att vara på en "annan planet" bara för att man argumenterar för att ord som "svensk" eller "etnisk svensk" måste få användas med olika betydelser i olika sammanhang beroende på vad det är man vill kommunicera. Om jag, som anser mig ha en inkluderande syn på "svenskhet", som är miljöpartist och invandringsvän, som känner mig i princip lika hemma i Latinamerika som i Sverige och vars flesta vänner här i Stockholm har utomeuropeisk bakgrund direkt stämplas ut ur diskussionen som halvrasist, ja då kan det inte vara lätt att få till konstruktiva samtal med människor som har färre erfarenheter av möten med andra kulturer eller mer kritisk hållning till mångkultur...


Överhuvudtaget så känns det för mig som att den ifrån början nödvändiga fokuseringen på vilka ord vi använder och vad vi omedvetet kommunicerar med våra ordval har gått överstyr på ett sätt som gör att man i vissa kretsar måste lägga till garderingar till höger och vänster för att överhuvud taget kunna yttra sig utan att bli utdömd. Det gör att språkets grundsyfte, att kommunicera begrepp, skapa förståelse, dela tankar och idéer, med mera görs väldigt mycket svårare eftersom man verkar behöva använda omskrivningar i flera led för att beskriva något för vilka det annars hade räckt med ett par ord. Som t.ex. "etnisk svensk"...

8 kommentarer:

Anonym,  13 juli 2012 kl. 16:27  

Verkar vara en helt sjuk diskussion du haft på Twitter. Hur kan någon ha problem med att det finns etniska svenskar och ett etniskt svenskt utseende? Det ligger ju ingen värdering i det, alla har olika etniciteter.

Ägna dig åt att låsa in buset istället - varav en majoritet numera är icke-etniska svenskar. Bara så ni vet.

http://affes.wordpress.com/2012/07/09/invandrarna-och-brotten-1-samtliga-brott/

Keep it up.
/Kaisa Olsson

Raymond Peroti,  14 juli 2012 kl. 11:42  

Kaisa,
Ditt sista tillägg där var väldigt intressant, "varav en majoritet numera är icke-etniska Svenskar" du känner kanske till begreppet "Man fångar vad man fiskar"

Finns stora studier där man kommit fram till att just pga att poliser varit påverkade av etnicitet/ursprung i sitt arbete så ger det även resultat i statistiken.
Det är precis det som är problemet med etnicitet i arbetet, man förblindas av det som är orelevant och missar det som är avgörande.

Anonym,  14 juli 2012 kl. 11:42  

Hela diskussionen är knasig då man inte inser att begreppet svensk, kurd, hårdrockar, anarkist osv betyder olika beroende på situation.

Att säga att det behövs en ny definition av ”svensk” och ”svenskhet” då är man enligt min mening farligt nära att hålla på med etnisk bortsuddning/knasiga politiska utmarker. Vad folk inte inser är att vi är i stora folkvandringstider och man i Sverige har en situation som inte funnits på kanske 1000 år. En stor del av befolkningen har inte någon längre historia med detta landområde.

Jaha? Problemet är att det finns inget problem. När man snackar om svensk så snackar man om OLIKA BEGREPP och var och ett av dessa begrepp är olika BEROENDE PÅ SITUATION.

Om jag snackar svenskar ur ett historiskt perspektiv, så är andelen av dessa med börd från mellanöstern väldigt liten. Om jag snackar om svenskar ur ett kulturellt perspektiv så innefattar halalslakt inte detta begrepp(dock så kan det innefatta halalslakt beroende på vem som gör definitionen, mer om det längre ner). Om jag snackar svenska medborgare, så innefattar jag även människor från mellanöstern och som håller på med halalslakt. Lär jag känna en person från mellanöstern och han endast äter halalslaktat kött men i övrigt har värderingar/beteenden som jag tycker är ”typisk” svensk så kommer jag se honom som mer eller mindre svensk. På samma sätt som jag av honom kan anses vara ”mellanöstern” om jag är på vissa sätt men inte uppfyller alla ”kraven”.

I detta fall handlar det om att kunna och agera efter social koder.

Men problem med kultur är att det också är ett begrepp som är olika beroende på situation. Min definition av kultur är mer eller mindre efter en vetenskaplig tolkning. Kultur är beteende som inte kan förklaras av genetiska orsaker. Dvs inlärt beteende. En kulturell yttring inom en grupp behöver inte betyda att alla i den gruppen beter sig på ett specifikt sätt. Det menas att beteendet är mer förekommande där än hos en annan grupp. Det är frekvensen av olika beteenden i en grupp jämfört mot en annan grupp som menas med kulturell skillnad.

Gruppindelningen görs efter behov. Om jag är i Sverige och försöker urskilja olika kulturella skillnader mellan den invandrade gruppen och den icke-invandrade så kommer jag få att frekvensen halalslakt är mindre förekommande hos den icke-invandrade gruppen än den invandrade gruppen.

Slutsats? Halalslakt är inte ett vanligt förekommande beteende hos inom den svenska kulturen.

Om jag vill jämföra populationen i Sverige med den i Estland så kommer jag troligtvis finna en större frekvens av halalslakt bland gruppen Sverige. Där skulle en korrekt analys kunna vara att halalslakt finns inom den svenska kulturen.

Så vad ska vi säga om en person som håller på med halalslakt? Det beror på HUR VI GÖR DEFINITIONEN. Delar vi in i grupp → individer eller gör vi indelningen individer → grupp? Om vi gör indelningen grupp→ individer, vilka värden tillsätter vi gruppen? Om vi gör uppdelningen individer → grupp, vilka värden delar vi upp individerna efter?

Sedan måste vi bestämma varför indelningen bör anses korrekt … och så forsätter det.

Anonym,  16 juli 2012 kl. 08:20  

Kan inte du ta bort Raymond (borde lära sig att lämna trovärdiga referenser) och Affes (borde lära sig vad och när en kommentar är lämplig)? De kommer definitivt leda till en urspårad diskussion helt utan relevans för språklig kommunikation vilket gör dem till ett helt utmärkt exempel på skillnaden att tala och att kommunicera...

I övrigt håller jag helt och hållet med dig om hur vissa grupper (som jag inbillar mig spenderar mindre tid i invandrartäta kretsar än du och jag) ställer till otroliga problem när det gäller kommunikation.

Själv kommer jag ihåg när gängkriminaliteten började ses som ett problem i förorter i början på 2000-talet. Polisen skulle sätta in särskilda grupper för att bekämpa ungdomsgängen när hela den samlade ungdomsvänstern fick dåndimpen och började skrika rasism.

Själv försökte jag använde följande argumentation för att en punktinsats mot "invandrargäng" faktiskt är mycket gynnsam för invandrare (all statistik från Brottsförebyggande Rådetsrapport "Brottslighet bland personer födda i Sverige och utlandet").

Majoriteten av alla brott begås i närområdet där personen bor.
Personer födda utomlands är ca 5 ggr mer sannolika att begå brott än personer födda i Sverige.
Mindre än 1 % av alla personer födda utomlands begår brott.

Med andra ord är det polisiärt befogat att lägga extra resurser på att bevaka den kriminella klick invandrare som begår en stor andel av brotten. Denna verksamhet kommer i mycket stor utsträckning göra livet bättre för de invandrare som bor i dessa områden.

Anonym,  16 juli 2012 kl. 22:04  

Till Anonym, 16 juli 2012 08:20 :

Jag läste Raymond Peroti inlägg och tänkte svara honom. Dock så har han en poäng i det han säger.

Försökte själv skaffa mig en bild genom BRÅ:s rapport och tycker personligen att man gjort en del orimliga antaganden i den rapporten som gör att man kan ifrågasätta en del av nyttan med den.

Ett exempel är om det problem som Raymond tar upp. Det som slog mig i denna fråga, och är enligt mig så fruktansvärt irriterande att rapporten inte nämner, är följande fakta :

Det fanns ca 1 500 000 brott där det fanns en misstänkt gärningsman MEN det fanns ENDAST ca 230 000 gärningsmän i databasen.

Så varje person som finns i det där registret, är misstänkt för ungefär 5,4 olika brott. Nu kan det finnas olika orsaker till att siffrorna ser ut som de gör MEN det kan också peka på en selektion som grundar sig på polisens tidigare kännedom om dig eller att du uppfyller vissa tecken för "möjlig kriminell verksamhet".

Jag har stött på två fall(från två olika polisdistrikt) som pekar mot ett systematiskt stoppande av individer när de färdades i bil. I det ena fallet var det frågan om en svensk individ med stökig historia och i det andra om ett gäng ungdomar med invandrarbakgrund som ofta åkte i en bil tillhörande en av ungdomarnas far. I båda dessa fall så klagade personerna att de blev stoppade om och om igen.

Även om detta är anekdotiska bevis och mer eller mindre värdelös så pekar de på en möjlig selektivitet från polisens sida.

Smina,  17 juli 2012 kl. 02:03  

Problemet jag har med uttrycket ”etnisk svensk” är att det egentligen inte beskriver något, då betydelsen av ordet ”etnicitet” varierar mycket beroende på vem man frågar.

Enligt NE innebär etnicitet: ”identifikation med och känsla av tillhörighet till en etnisk grupp” (=”grupp av människor med myter om ett gemensamt ursprung, en gemensam historia, någon eller några former av gemensam kultur (religion, språk, traditioner etc.), en förankring till ett territorium och en känsla av intern solidaritet”).

Så om jag har förstått det rätt bygger etnicitet på en känsla av samhörighet till en grupp pga. en, flera eller alla ovan nämnda faktorer.
Vem bestämmer vilka av ovan nämnda faktorer som räknas? Räknas alla faktorer, så minskar antalet ”etniska svenskar” snabbt. Bl.a går Svenska kyrkans medlemsantal stadigt ner, adopterade och invandrade delar inte ursprunget/historian och samer har ett eget språk. Så vem bestämmer vilka faktorer som ingår när någon beskrivs som ”etnisk svensk”?

Går man efter flera faktorer innebär det samtidigt att en stor grupp människor (inkl jag) helt saknar etnicitet. Jag är andragenerationsinvandrare med föräldrar från två olika länder (varav det ena ett utomeuropeiskt land). Visserligen är svenska mitt första språk och jag skulle troligtvis i en polisrapport beskrivas med ”svenskt utseende”, men jag talar även båda mina föräldrars språk, har ett ”osvenskt” namn och har anammat en del kultur från dessa länder.

Jag tycker att en person i ett signalement kan beskrivas med ”svenskt utseende”, eftersom de som söker personen uppenbarligen vet vad som menas. Huruvida personen sen är svensk, dansk eller nåt annat spelar ingen roll. Men just uttrycket ”etnisk svensk” är något jag inte riktigt gillar – framförallt för att jag inte förstår det. Fast det kan ju bero på att jag inte är etnisk svensk?…

Martin 18 juli 2012 kl. 11:12  

Tack för alla långa och innehållsrika kommentarer! Mina svar blir dock desto kortare.

Kaisa, utan att ha någon statistik framför mig kan jag nog på rak hand säga att en majoritet av "Buset" är "etniska svenskar". Däremot är andelen kriminella högre bland människor med invandrarbakgrund. Och det beror nog inte, som Raymond, är inne på att man "Fångar vad man fiskar", utan på grund av att det begås mer brott i vissa grupper. Förklaringarna till det kan i sin tur vara många, men som vanligt är socio-ekonomiska faktorer, utanförskap, influenser av t.ex. kriminella i uppväxtmiljön mm viktiga faktorer.

Anonym 1, håller med dig till 110% om att definitioner och begrepp beror på sammanhang, det är det mest grundläggande i hela den här diskussionen.

Anonym 2, håller med dig i allt du skriver. Just det faktum att de som drabbas hårdast av utbredd kriminalitet i segregerade förorter är just alla hederliga förortsbor (den enorma majoriteten) gör det ganska löjligt när det ifrån visa kretsar hävdas att det inte finns något problem, och därför inte behöver göras något... Brukar dock endast ta bort kommentarer om de är grovt kränkande.

Anonym 3, polisen är, och måste vara selektiv på så sätt att de lägger mer fokus på att kontrollera personer som är brottsaktiva, som förekommer i våra register. Allt annat vore dåligt polisarbete. Dessutom så är det naturligtvis så att de flesta som ägnar sig åt kriminalitet begår många brott.

Smina, jag förstår hur du tänker. Mitt svar skulle vara, som påpekades ovan, att allt beror på sammanhang och vad man vill kommunicera då man använder begreppet. Det finns självklart inte en enhetlig definition av vem som är "etnisk svensk" lika lite som det finns det av vem som är "svensk", "invandrare" med mera. Men det faktum att begreppet naturligtvis inte skall användas för att sortera människor hindrar inte att det i olika sammanhang kan fylla en kommunikationsmässig funktion.

Anonym,  24 juli 2012 kl. 17:57  

Det viktigaste är väll för fan att G.M åker fast. sluta gråta över att man benämner att en G.M ser ut att vara arab, asiat eller svensk. Pkismen ska segra på brottsoffren bekostnad !

Skicka en kommentar