Om signalement, etnicitet, rasism och politiskt korrekthet

tisdag 17 juli 2012

I mitt förra inlägg berörde jag begreppen "etnisk svensk" och "svenskt utseende". Jag hade hoppats att det inlägget skulle räcka för att jag skulle lyckas göra mig förstådd vad gäller diskussion på Twitter som jag halkade in i häromdagen om etnicitet, och den följande diskussionen om "svenskt utseende" och signalementsuppgifter. Så var inte fallet.

Vad gäller etnicitetsbegreppet så finns det personer som helt vill att det skall försvinna, vilket jag har svårt att förstå eftersom det bär på en mening som blir svår att ersätta rent kommunikationsmässigt. Det är helt självklart för de flesta människor att det finns kulturella, språkliga och historiska sammanhang i olika folkgrupper som betyder något och som det finns ett behov att ha benämningar för. Sen om man som enskild person vill omfamna etnicitetsbegreppet för sitt eget identitetsskapande eller ta avstånd ifrån det måste naturligtvis vara upp till var och en att välja. Nog om det

Vad gäller signalement, dvs den beskrivning av en persons utseende som ges för att denne skall kunna kännas igen (ofta av poliser som letar efter t.ex. en gärningsman eller en försvunnen person), så hävdade ett antal debattörer till min förvåning bestämt att etnicitetsuppgifter som "svenskt utseende" eller "latinamerikanskt utseende" inte var försvarbara och dessutom helt onödiga. Att de personer som dömde ut något som i princip varje polis kan gå i god för behovet av att använda själva inte har någon kunskap om eller erfarenhet av polisarbete hindrade inte de tvärsäkra yttrandena... Ok, jag brukar också yttra mig om saker jag inte har särskilt mycket kunskap om, men lite mer distans och ödmjukhet hade jag tyckt vore klädsamt...


Signalement används som sagt för att beskriva en person så att denne skall kunna kännas igen. Det handlar alltså inte över huvud taget om värderingar om vem som anses tillhöra en viss grupp eller kategori, eller om att behandla människor olika baserat på grupptillhörighet. Främst handlar det om en beskrivning av utseendet, men man kan även nämna t.ex. en dialekt, en gångstil med mera. Om man råkar veta fakta om personen som underlättar igenkännandet så nämns även detta, ett exempel kan vara nationalitet. Signalementet används under aktiv spaning t.ex. i direkt anslutning till ett brott eller då t.ex. en suicid person eftersöks för att föras till vård. Då går det ut på polisradion (som för övrigt är krypterad). Det skrivs även in i polisanmälan för att underlätta det vidare utredningsarbetet. Endast i undantagsfall når ett polisiärt signalement en bredare "publik" än poliser (t.ex. via program som "Efterlyst"), och då har man också möjlighet att vara mer genomtänkt vad gäller hur man formulerar sig, t.ex. vad gäller etnicitet, för att undvika missförstånd och oönskade generaliseringar. Sen så krävs det i princip att man har information som är ovanligt exakt och specifik för att det skall vara till nytta att gå ut med ett signalement till allmänheten, då den potentiella gruppen människor som signalementet "prövas" mot av mottagarna är så väldigt mycket större.

Att ge ett bra signalement, en bra beskrivning av en person som förenklar att känna igen denne, är svårt, även om man bortser ifrån stressen hos t.ex. ett rånoffer. Vissa saker kan de flesta uppskatta, t.ex. längd, ålder, kroppsbyggnad, frisyr/hårfärg och kön. Dit hör även personens "ursprung", d.v.s. om denne ser ut att vara t.ex. nordeuropé, östasiat, ifrån Mellanöstern, o.s.v. Däremot är det extremt svårt för en person att beskriva en person med mer exakta termer som "krokig näsa, stora läppar, låg panna" (OBS kopierat ifrån ett ironiskt twitterinlägg riktat till mig) med mera då det främst är mycket svårt att uppfatta men även kan vara svårt att verbalisera. Dessutom kräver en aldrig så exakt beskrivning av en persons ansiktsdrag med dylika termer en tolkningsprocess av mottagaren som är väldigt mycket långsammare än den intuitiva och automatiska som gör att de flesta av oss kan se skillnad på en "latinamerikan" och en "nordafrikan" även om de har exakt samma frisyr och hudfärg. Det är helt enkelt mycket lättare att uppfatta helheter, kategorier, speciellt om det finns en igenkänningsfaktor, än att uppfatta detaljer. Likaså är det lättare att kommunicera helheter än brottsstycken.

Det klagas på att etnicitetsuppgifterna i signalementen är inexakta eftersom människor naturligtvis kan se väldigt olika ut även om de har samma ursprung. Så är det självklart, men det handlar bara om en av många små byggstenar för att öka chansen för igenkänning. Även åldersuppgifterna, klädseln med mera är inexakt beskriven. Så länge den kan hjälpa utredningen eller letandet framåt så nämns det ändå. Allt är dessutom starkt beroende på sammanhang. Om jag hade begått ett rån i t.ex. Tarapoto i Peru, så hade det räckt att skriva "gringo" i signalementet, och alla som såg mig skulle veta att jag var den de letade efter. Hade man skrivit "östasiat" i ett signalement i Arvidsjaur så hade det antagligen varit en viktig pusselbit. Hade man gjort det i Peking så hade det varit till mindre hjälp, och de hade antagligen inte bara frågat om man menade kines, japan eller korean utan, vad gäller kineser, ifrån vilken provins personen kom.

Leder då signalementsuppgifter till ökad risk för att andra tillhörande en utpekad grupp blir kontrollerade. Absolut, i vissa fall. Hade det t.ex. befunnit sig en "gringo" till i Tarapoto då jag begick mitt hypotetiska rån lär sannolikheten att han blir kontrollerad vara nära 100%. Likaså, om en man som råkar bära exakt samma kläder som en rånare som precis har flytt påträffas lär denne också kontrolleras. Men detta handlar om få tillfällen och snäva tidsintervall i samband med grövre brott. De allra flesta kontroller görs i samband med det polisarbete som löper på dagligen för att beivra brottslighet och upprätthålla ordning, t.ex. av bilar som man vet brukas av kända kriminella. Och det arbetet baseras alltså varken på etnicitet/profilering eller på signalementet ifrån någon brottsanmälan. Däremot kan det finnas aktuella spaningstips som gör att man t.ex. fokuserar på en viss gruppering som är speciellt brottsaktiva. Sen kan det naturligtvis finnas enstaka fall där enskilda poliser eller arbetsgrupper faktiskt på ett felaktigt sätt använder etnisk profilering i polisarbetet, men det är inget som jag själv har sett exempel på då jag har jobbat.

Men visst kan de signalementsuppgifter som blir resultatet av brottsanmälningar leda till att uppmärksamheten riktas mot vissa folkgrupper? Ja, om t.ex. ett antal vittnen i samband med inbrott sett latinamerikaner i närheten av brottsplatsen vid brottstiden så kan det tyda på att det är en etniskt baserad liga som opererar, vilket lär påverka spaningsarbetet. Om en överväldigande majoritet av alla dödsfall där unga kvinnor faller ifrån balkonger sker hos en viss folkgrupp, så lär det påverka uppmärksamheten och vaksamheten mot yttringar av hederskultur då t.ex. ett larm om någon sorts familjevåld kommer ifrån en familj som delar det ursprunget. Det handlar om att kunna se sammanhang och använda den kunskapen till att hjälpa människor och beivra brott. Men att se och sträva efter att förstå sammanhang och strukturer skall naturligtvis inte hindra att varje ny människa man träffar på behandlas som en ny individ, och inte döms efter vad andra som synbart tillhör samma grupp har gjort utan ges samma respekt, samma rättigheter, samma bemötande som alla andra oavsett grupptillhörighet.

Slutligen så vill jag igen betona att jag ser den stora överkänslighet som finns kring begrepp som "etnicitet" som ett stort problem, speciellt i kretsar av människor som deltar i den offentliga debatten kring frågor som integration, migration, mänskliga rättigheter, med mera. Om man ger sig in i diskussionen utan att ha en handbok i vad som anses vara politiskt korrekta uttalande så kommer man för eller senare ofrånkomligen bli direkt eller indirekt anklagad för rasism, diskriminering, främlingsfientlighet eller dylikt oavsett hur väl förankrad man är i en tolerant och inkluderande världsbild. Detta innebär inte bara att man skrämmer bort den stora majoriteten av medborgare ifrån diskussionen och att man hindrar ett konstruktivt samtal som har lösningsfokus och syftar till ökad förståelse (och på så sätt försvårar att komma framåt med svåra samhällsproblem). Det innebär även att enormt viktiga begrepp som "rasism" späds ut och devalveras tills de tappar delar av sitt värde.

I grunden handlar det om att diskussionen ofta fastnar på en "akademiskt" nivå och handlar om orden, begreppen, kampen om tolkningsföreträdet istället för att handla om verkligheten, de problem och behov som faktiskt finns och vad vi kan göra av dem. Världen blir inte nödvändigtvis bättre om man lyckas fasa ut alla ord som t.ex. har med någon form av grupptillhörighet att göra och ersätta dem med omskrivningar som är så omfattande att de aldrig någonsin kan tolkas som att de exkluderar någon. Det finns ytterst konkreta problem i samhället som har att göra med diskriminering, marginalisering, utanförskap, brist på förståelse, brist på integration med mera, och min fasta övertygelse är att vi alla skulle tjäna på en mer öppen och tolerant debatt som fokuserade mer på verkligheten än på orden. Mina tankar går osökt till hur katastrofalt frågan med hedersvåld har hanterats i Sverige. Även efter morden på Pela och Fadime så fanns det ett helt etablissemang av politiskt korrekta "tyckare" som sparkade bakut varje gång någon implicerade att det överhuvudtaget fanns kulturellt betingat våld och förtryck mot unga kvinnor (och män) då själva idén ansågs vara rasistisk. Jämförelsen är orättvis på det sättet att det inte finns några utsatta offer som överges och sviks i t.ex. ett samtal om signalement, men det finns paralleller i hur fokus hamnar på ord och definitioner istället för på verkliga problem. Och det är alltid olyckligt.

Det finns hur mycket som helst att säga om vad som verkar anses vara politiskt korrekt att säga. Innan jag avslutar det här redan allt för långa inlägget så skall jag ge ett litet skämtsamt exempel, en lek med ord: Jag skulle till exempel kunna hävda att "Jag gillar inte den svenska mentaliteten" anses vara ett acceptabelt uttalande, medan "Jag gillar den svenska mentaliteten" eller "Jag gillar inte den somaliska mentaliteten" båda skulle ha sågats av ett antal debattörer. Varför? Tja, att klaga på sin egna grupp, speciellt i ett sammanhang då det kan anses vara att sparka uppåt, är alltid ok, medan att hacka på andra grupper, speciellt då det kan anses vara att sparka nedåt inte är ok. Detta är förståeligt. Vad gäller "Jag gillar den svenska mentaliteten", så skulle ett sådant uttalande kunna anklagas för att implicera att det finns en homogen grupp av svenskar (etniska svenskar?) som har en gemensam mentalitet som är något positivt, vilket då kan tolkas som att de som inte anses tillhöra denna grupp inte är lika mycket "svenska" eller har sämre mentalitet. Båda tolkningarna kan av vissa anses vara rasistiska. Dessa associationsbanor klarar man sig dock troligtvis undan ifrån om den aktuella mentaliteten anses vara något negativt, eftersom grunden i rasismanklagelserna nästan alltid handlar om att framhäva det "svenska" på bekostnad av något annat. Så det gäller att hålla tungan rätt i mun...

22 kommentarer:

Anonym,  17 juli 2012 14:03  

Jag är akademiker, följer din blogg och känner mig helt trygg och tacksam över att veta att du arbetar i Tensta där min farmor bor på ålderdomshem =).

Vad skrivbordsakademikerna tycker är mindre relevant så länge du fortfarande har ryggen fri att beskriva någon med persiskt eller svenskt utseende.

Mvh
Akademiker

J.K Nilsson 17 juli 2012 17:37  

Jag skulle hellre använda ordet folkgrupp eller något mer generaliserat än etnicitet. Jag tvivlar på att någon skulle kunna se skillnaden på en person med etniciteten Perser och en person med etniciteten Arab. Problemet är känslan av utpekning som du så fint beskriver i fallet om "Östasiat i Peking".

I slutändan blir det dock en lek med ord, ungefär som att kalla en odisputerad läkare för doktor eller kalla alla doktorer anställda på ett sjukhus för läkare. Men denna lek kan vara nog så förvirrande om man refererar till en doktor i medicinteknik som presenterat sig som doktor och talat om hjälpmedel som "läkaren jag träffade igår" för en legitimerad läkare.

J.K Nilsson

Anonym,  18 juli 2012 02:58  

Väl talat och jag håller med till 100%. Men bara det att du måste uttrycka dig ( och har tålamodet ) inte bara i ett utan två förklarande utlägg säger en del om "pk"- klimatet i Sverige 2012...
Fortsätt skriv mycket intressant läsning!
/J.L

Martin 18 juli 2012 11:17  

Tack för kommentarerna! Jag kan hålla med om att det finns en del "skrivbordstänkande" i debatten, som ibland kan te sig lite verklighetsfrånvänt för mig. Och jag håller även med om att "pk"-klimatet i Sverige i sig kan vara aningen intolerant... I slutändan blir det mycket lekar med ord och definitioner, där det ibland kan kännas väldigt viktigt att vara exakt och stringent, men också kan kännas som att det finns en överkänslighet som effektivt dödad möjligheten till konstruktiv kommunikation.

Maria,  22 juli 2012 14:42  

Så bra skrivet. Tack för din blogg och ditt tålamod att upprepade gånger förklara vad du menar till de som inte vill ta till sig vad du egentligen säger. Det kan vara svårt att nå fram till folk som inte vill höra och förstå så även till de som redan innan bestämt sig för vad det är du "säger". Sedan finns det även de som läser vartannat ord och då blir det ganska självklart svårt att förstå.
Tack konstapel Bastian. <3

Anonym,  22 juli 2012 16:15  

Sverige har mycket konstigt för sig som gör mig orolig över mot vad vi är på väg egentligen. Det oroar mig starkt att sunda åsikter som ovan inte är de som är i majoritet, alltså är de som är vägledande. Istället är det ordbajsarna som hakar upp sig på än det ena än det andra och lägger rasist-epitetet på precis allt.

kgwh 22 juli 2012 18:19  

Du kan göra som polisen gör i Örebro,efterlyser man någon från Memaländerna tex,säger man den färgade då vet alla i distriktet att det är en Afrikan.

Erik 22 juli 2012 22:25  

Problemet i det hela är att man bygger på stereotyper som vi försöker gå från. Och i en globaliserad värld försvinner även dessa stereotyper från verkligheten. I grunden har jag inte något större problem med att man benämner någon som "latinamerikan" i ett signalement, men när man går närmare än så börjar det kännas irrelevant. I dagens fall handlade det om YB_Sodermalm på Twitter som letade efter en gärningsman med "romerskt utseende". På vilket sätt är det ett signalement?

Att även gå ut med en signalement som "romskt utseende" och sedan inte kunna förklara vad ett "romskt utseende" är bara oerhört löjeväckande. Hur kan man gå ut med ett signalement man sedan inte kan definiera? Jag är alldeles säker på att du, Martin, önskar att när man går ut med ett signalement ska det vara tydligt vad man menar.

Att leta efter en man som har "romskt utseende" är inte tydligt, möjligen för vissa personer som har en stereotypisk bild av romer. Jag kan förstå hur man skulle beskriva en romersk kvinna om hon hade den traditionella dräkten på sig, men det är en helt annan sak. Då skulle signalementet lyda "kvinna, mörkt hår, klädd i romsk klänning." utan att antyda på hennes tillhörighet mer än att hon är klädd i den traditionella klädseln.

Jag håller med om att man måste vara mer tolerant med hur vi använder ord, till exempel ska det vara okej att benämna någon som mörkhyad och även beskriva en brytning utan att bli påhoppad eller känna sig löjlig. Jag har själv behövt beskrivit en gärningsman dylikt och jag kände mig oerhört osäker på vad jag kunde säga och inte för att inte verka fördomsfull. Men vad ett vittne eller brottsoffer säger är annat än vad en polismyndighet ska förmedla. Om ett vittne säger att det var "en jävla svartskalle", ska då polisen efterlysa "en jävla svartskalle"? Självklart inte, polisen har till uppgift att ytterligare få ut närmare signalement – relevant fakta som allmänheten förstår.

Och jag kan helt ärligt inte säga att jag förstår hur en man med "romskt utseende" ser ut. Lika lite skulle jag kunna peka ut en "tysk", eller en "polsk man". Visst dyker det upp bilder i mitt huvud, men är de tillförlitliga? Är de likadana bilder som alla andra tänker på? Det tror jag knappast.

Så för att sammanfatta min poäng: det är okej för min del at använda vissa "etniciteter" eller breda begrepp som signalement, men de ska vara helt säkra från missförstånd – mer eller mindre. "Romskt utseende" är lika säkert som "samiskt utseende". Det vill säga: inte alls.

Erik,  22 juli 2012 22:28  

Menade självklart ROMSKT alla gånger jag råkade skriva romerskt. Jag är lite snabb i fingrarna ibland.

Anonym,  23 juli 2012 01:11  

Heja Konstapel Bastian!
Du är min nya idol efter detta inlägg, och nu tillagd bland mina favoriter som jag följer.

Anonym,  23 juli 2012 04:29  

Jag önskade att Sverige vore fullt av sådana som du konstapel Bastian. Då skulle det se helt annorlunda ut än det gör idag. Du skriver och förklarar på ett mycket förnuftigt sätt och jag skriver under på vartenda ord du skrivit. Sverige idag har blivit så fixerat vid att allting ska vara så politiskt korrekt att det börjar bli löjligt. Vad är det för fel i att säga att det var en afrikan som gjorde inbrott om det var en afrikan? Varför ska man inte underlätta för polisen genom att beskriva så riktigt som möjligt? Ska man vilseleda enbart för att vara så politiskt korrekt som möjligt? Det är fegt tycker åtminstone jag.

Johan Grå,  23 juli 2012 06:58  

@Erik

Poängen är väl att man använder en stereotyp som fungerar. Om tillräckligt många har en samstämmig bild av vad romskt utseende är så fungerar det att använda som beskrivning. Om sen den med romskt utseende råkar vara grek, amerikan eller thai spelar ju ingen roll.

Förövrigt tycker jag att det är en dålig idé att bakbinda polisen med vilket samhälle man vill ha, vilka fördomar man vill bli av med. Jag respekterar den kampen, men polisen har en uppgift när de skickar ut signalement och det är att gripa rätt person, inte att låtsas att de lever i en framtida utopi.

Erik 23 juli 2012 09:20  

Men hur vet man att en stereotyp fungerar? Har polisen verkligen underlag för att kunna bedöma att tillräckligt många människor vet hur en t.ex. same ser ut stereotypiskt för att kunna använda sig av den benämningen?

Och om polisen får använda vilka medel som helst, då borde de få gå ut med uttryck som är rasistiska eller på annat sätt negativt förankrade. Romskt och same är inte negativa ord, men om de söker en "blåneger" eller dylikt, skulle det vara okej? Det handlar inte om att bakbinda polisen, det handlar om professionalitet och tydlighet.

De kanske ska använda fantombilder också, och efterlysa genom medier? För det handlar om att gripa rätt person! Men sanningen är att de inte fungerar (Källa: http://bit.ly/MRCsEJ) och då har du ändå en bild som ska beskriva personen. Hur ska då en stereotypisk benämning kunna fungera i ett samhälle där alla har olika bilder av en same, romer, kurd, persier? (Som jag sa innan så ställer jag mig framför allt mot att använda folkgrupper som signalement, inte t.ex. latinamerikan även om det är osäkert också)

Anonym,  23 juli 2012 22:45  

@Erik. Om polisen skulle fterlysa en "same" så skulle de med största sannolikhet mena en man klädd i samisk dräkt. Efterlyser polisen en man med "Romskt" utseende så söker de m a o en man klädd i Romsk manlig klädstil. Du vet och jag vet exakt hur den ser ut. För den delen behöver inte mannen vara Romsk eller "blåneger" eller svenne-banan eller någonting. Men troligen har han hos vittnet väckt tanken om "Romskt utseende". Då är det väl bra att polisen skriver det?
Milde Himmel.

Johan Grå,  24 juli 2012 03:18  

Egentligen är det här en fråga för Lantmäteriet. Bastian sitter ute i terrängen och konstaterar hur det ser ut och blir motsagd av människor som ritar kartor som de tycker är estetiska. I slutändan får man väl bestämma sig vad man tycker är viktigast, terrängen eller kartan? I detta intellektualiseringens tidevarv väljer tyvärr alltför många kartan framför terrängen eftersom vi lärt oss att det är bättre.

@Erik Länken du hänvisar till handlar om att konstruerade bilder inte fungerar så bra för att liknelsen blir för dålig. Det säger sig själv att ett signalement som är detaljerat men felaktigt är sämre än ett som är mindre detaljerat men korrekt. Artikeln försämrar ditt argument. Den stödjer det inte. Det stöd du möjligtvis kan få av den är att det är negativt om polisen skriver exempelvis "romskt utseende" när gärningsmannen inte ser romsk ut.

Att prata om definitioner och att vi kan uppleva exempelvis romsk på olika sätt är en vanlig akademisk härskarteknik, jag har använt den själv. I verkliga livet går det i inte att definiera något exakt ändå måste vi leva i verkligheten. Vi behöver skarva helt enkelt. Människan är byggd för att använda stereotyper just för att vi varken minns eller har förmågan att förmedla precisa beskrivningar av våra upplevelse.

"Blåneger" är onödigt eftersom det har en negativ innebörd som inte uppvägs av den betydelsebärande informationen. Det går att uttrycka samma sak utan att använda en negativ term.

Om inte debatten vore så tragisk hade den varit lustig. Den påminner mig om när en bekant frågade en bartender om hans kompis hade varit där. Han beskrev kompisen som mörkhårig, med bruna ögon, ungefär 1.80 men eftersom det är känsligt, och han är känslig kunde han inte med att säga att kompisen var svart. Att undvika att använda ett iögonfallande drag som människor använder för att kategorisera utseende kan också göra det omöjligt att identifiera dem.

Robsten 24 juli 2012 11:38  

"Om man ger sig in i diskussionen utan att ha en handbok i vad som anses vara politiskt korrekta uttalande så kommer man för eller senare ofrånkomligen bli direkt eller indirekt anklagad för rasism, diskriminering, främlingsfientlighet eller dylikt oavsett hur väl förankrad man är i en tolerant och inkluderande världsbild."

Precis. men felet ni poliser gör (precis som lärarkåren) är att ni backar eller håller tyst efter att ni betett er logiskt, korrekt och enligt er själva. Har ni gjort fel är det bästa att genast bara be ödmjukast om ursäkt. Men kan ni motivera ert agerande (och dessutom har en folklig majoritet bakom er) som du gör här, måste ni gå till mycket kraftfullare försvar. Det är lite som en boxningsmatch, när motståndaren backar och blöder, då kommer energin och segerruset hos motståndaren, och tvärtom. Det gäller att tänka lite så medialt.

Ni kommer alltid att ha Södermalms journalistkår mot er, tro inget annat. Skulle ni göra dem nöjda så kan ni lägga ned direkt. Det är inget alternativ. Återstår att kraftfullt, logiskt och effektivt försvara ert ställningstagande.

Jag har vissa känningar inom poliskåren, och det har väl framkommit att polischeferna kanske inte har samma inställning som poliserna på "golvet". Där har vi i sådana fall ett problem.

Tycker du skriver mycket bra, men kanske lite för långt. Skulle du korta artikeln som ovan en smula skulle du vinna mycket. En personlig åsikt bara. no offence.

Anonym,  25 juli 2012 05:01  

http://antropomorf.se/2012/07/24/vad-ar-problemet-med-etniska-stereotyper-som-romskt-utseende/

Elin 30 juli 2012 21:31  

Mycket bra inlägg!

Till personerna i kommentarerna som hävdar att man inte kan säga "samiskt utseende" osv. kan jag bara säga jo, jag tror säkert att polismyndigheterna i sametäta orter kör på det. Jag har själv samiskt påbrå vilket syns på vissa ansiktsdrag och kan säga till någon "du ser lite samisk ut", givetvis inte i nedlåtande syfte utan mer igenkännande. Större delen av Sveriges befolkning har säkert aldrig ens träffat en same och för dessa är det givetvis jättesvårt att identifiera en sådan utan traditionell dräkt men för de som faktiskt tror sig kunna känna igen en same är samiskt utseende av betydelse. Vet sedan inte Polisen vad samiskt utseende betyder så får man som offer givetvis förklara vidare i detalj vad man menar men som första identifikation kan det vara legitimt att säga så. Det skulle t ex exkludera hopen av irländare och spanjorer som står ett stycke bort på gatan. ;)
Sen har min sambo "romskt blod" och det är också något som jag kan se i hans ansiktsdrag.
Kan inte folk bara sluta vara så politiskt korrekta och fokusera mer på sätt att kämpa mot våldsverkarna än på offrens "kanske tvivelaktiga" utsäganden? Världen hade sett så mycket finare ut... och jag tvivlar på att särskilt många minoriteter bryr sig. Jag hade definitivt inte brytt mig i alla fall, om någon sagt "våldtäktsmannen såg ut att ha vara av samiskt ursprung". Jag har ju rent mjöl i min egen påse så varför skulle jag ta illa upp? Det är väl bara bra om de får fatt honom så att han inte våldtar igen och igen och därmed får människor att tro illa om alla samer.

Martin 1 augusti 2012 14:45  

Tack så mycket, Elin! Du sätter verkligen huvudet på spiken, och det faktum att du talar av personlig erfarenhet gör det bara ännu mycket bättre :-).

antropomorf.se 1 augusti 2012 15:36  

"Kan inte folk bara sluta vara så politiskt korrekta..." sätter onekligen huvudet på spiken. :)

Dea 3 augusti 2012 00:37  

Ja jo... Jag vill bara flika in att min mamma får höra det då och då. Att det syns att hon har samiskt påbrå. Nu råkar hon visserligen inte ha det. Men annars så. Yey! Och det är egentligen inte viktigt så länge den språkliga referensen fungerar.

Elin 3 augusti 2012 03:30  

Kikade på en länk ovan och hittade ett så bra citat i en kommentar. :)
"Jävligt sexistiskt av snuten att ange i signalementet att det var en “man”. Det kan faktiskt ha varit en transperson. Hoppas verkligen att RFSL anmälet snuten till DO för deras dåliga HBTQ-perspektiv!"
Kanske Polisen får börja använda "hen" hädanefter när de efterlyser personer. ;) Och "omkring 45-50 år" kan ju vara förolämpande för en person om det kommer fram att hen var i 30-årsåldern. Vojne! Ser framför mig nästa Efterlyst: "En människa har rånat en bank. Hade en mörk "klädsel". Tips efterlyses från allmänheten. Ring om du vet vem det kan vara!"

Skicka en kommentar