Om "rasbiologi" och "romskt utseende"

Den här texten föranleds av den storm i ankdammen Twitter (i vilken jag själv också plaskar omkring) som blåste upp efter en tweet ifrån det populära kontot "YB_Sodermalm" där en gärningsman av målsägaren beskrevs ha "romskt utseende". Termen "romskt utseende" gav upphov till allt ifrån anklagelser för "rasbiologi" till uppmaningar att "gå om dagis". Diskussionen om "#romgate" spreds även utanför Twitter, och poliserna bakom kontot "tvingas göra en pudel" enligt en artikel i DN.


Jag, som den senaste veckan har varit inblandad i omfattande diskussioner om just etnicitet (läs här) och signalement (läs här) anade direkt vilken uppmärksamheten och debatt tweeten skulle väcka. Men jag förundras ändå över hur mycket okunnighet, pajkastning och ideologiska låsningar som präglar all diskussion som har med just etnicitet och utseende att göra. Jag försöker i den här texten klargöra vad jag anser är de grundläggande problemen med diskussionen och med attackerna på "YB_Sodermalm" samt vad jag faktiskt tycker om termen "romskt utseende" och om huruvida det är lämpligt att använda den eller ej. Texten kommer att innehålla upprepningar ifrån de tidigare blogginläggen (länkade ovan) och säkert uppfattas som för lång, överpedagogisk, och kanske även polemiserande. Men förhoppningsvis kommer den också att öka förståelse och ge förutsättningar för bättre samtal, fokuserade på fakta, och verkliga istället för imaginära problem. 


Jag börjar där, med skillnaden mellan fakta och värderingar. För det finns så mycket ideologi, så mycket låsningar, så mycket historia, att dessa konstant blandas samman. Låt mig börja med begreppet "etnicitet". I Wikipedia står det: "Tillhörighet till en grupp av människor som själva anser sig ha gemensamt ursprung och egenskaper. En folkgrupp eller etnisk grupp är biologiskt självreproducerande genom högre eller lägre grad av endogami, det vill säga gifte inom gruppen. Etniska grupper skiljer sig främst genom olika kultur, men de kan även skilja sig genom olika fysiologi och genetisk bakgrund". Detta är självklart ingen exakt definition, en sådan finns naturligtvis inte då språket är dynamiskt. Men den lyfter upp de två mest använda meningarna av ordet, den som har att göra med en språklig och kulturell gemenskap och den som har att göra med fysiologi och genetisk bakgrund. Det är nämligen fakta, och ingen värdering, att det finns skillnader mellan grupper vad gäller språk, kultur, seder, med mera baserat på ursprung. Detta kan man sedan som individ välja att omfamna genom att känna stolthet för och tillhörighet till sin grupp, eller att ta avstånd ifrån genom att vägra att inordna sig i kategorier. Men att skillnaderna finns, och att ordet "etnicitet" därigenom bär på information som är användbar för att kommunicera mening, det är fakta, och ingen värdering (vilket även gäller ord som "klass"). Samma gäller för den fysiologiska meningen, och det är framför allt den jag kommer att diskutera i resten av texten. Det är fakta att det finns fysiska, genetiska, skillnader  mellan folkgrupper med olika ursprung, annars hade människor på gatorna i Osaka i Japan, Nairobi i Kenya, Dublin på Irland och La Paz i Bolivia sett likadana ut. Det är därmed också fakta att det finns utseenden som kan associeras till folkgrupper, till etniciteter/etniska ursprung. Och lika självklart som att det finns grupper, kategorier, lika självklart är det att de inte är fixa, tydliga, väldefinierade utan flytande och luddiga. Det gäller naturligtvis både biologiska och kulturella/konstruerade kategorier. Värderingarna kommer in i hur man hanterar detta, det att världen är full av människor som faktiskt på många sätt är olika, vad gäller etnicitet, kön, kultur, sexuell läggning, med mera. Att det finns biologiska skillnader mellan könen och att de flesta människor definierar sig som "man" eller "kvinna" är ett faktum. Det innebär dock självklart inte att alla gör det eller att en person skall behöva tvingas in i någon av de kategorierna. Även vad gäller "etnicitet" så finns det alltså självklart biologiska skillnader mellan olika folkgrupper, vilket visar sig på hur man ser ut. Men det skall och får naturligtvis inte begränsa varje människas möjlighet att forma sin egen identitet.

Nu till rasism och diskriminering. Det är inte rasistiskt att konstatera eller gissa att en person är mörkhyad, kvinna, homosexuell, eller dylikt. Det är då man särbehandlar personen baserat på dennes faktiska eller upplevda grupptillhörighet som vi skall börja tala om rasism eller diskriminering. Detta borde vara fullständigt självklart, men begreppen rörs som sagt ihop något enormt (även av skarpsynta människor) då den grundläggande värderingen om alla människors lika värde och rättigheter blir till en värdering om alla människors likhet. Ett av de kanske tydligaste exemplen på ideologisk renlärighet på gränsen till fanatism är de debattörer som med en dåres envishet hävdar att det faktiskt inte finns några skillnader, att allt är konstruerade "stereotyper". Det är inte "rasbiologi" (ett starkt rasistiskt begrepp kopplat till nazismen) att hävda att det finns fysiska/genetiska skillnader mellan människor baserat på t.ex. etniskt ursprung, det är fakta, vilket också i princip alla världens människor (förutom dem som har fastnat i sin egen av ideologi konstruerade värld) är medvetna om. Det är inte "rasbiologi" att hävda att en persons utseende beror på hur dennes föräldrar ser ut, så att om t.ex. båda föräldrarna har ett visst etniskt ursprung, så kommer barnets utseende med stor sannolikhet att vittna om det etniska ursprunget. Det är däremot "rasbiologi" då man kopplar dessa olikheter till frågor om människovärde, rättigheter, med mera. 


Vidare till polisens användning av signalementsuppgifter. Jag har redan försökt förklara att, tillsammans med alla de uppgifter man kan förnimma och verbalisera om t.ex. längd, ålder, kroppsbyggnad, kön, hårfärg/frisyr, med mera så nämns etnicitet/ursprung som en parameter för igenkänning. Denna parameter är en gissning och beror på helhetsintryck. Detsamma gäller om man uppskattar ålder, kön, med mera. Personen som såg "gammal" eller "ca 55 år" ut, kanske var betydligt yngre, men hade drag som gjorde att denne uppfattades så. Vad gäller det som de mest renläriga tyckarna i sina elfenbenstorn hävdar, att man skall beskriva med detaljer och inte med inexakta kategorier, så tyder det på en närmast total okunnighet om hur igenkänningsprocesser fungerar. Ett vittne kan ange alla detaljer som denne kan erinra sig (och ombeds också alltid göra det vid vittnesförhör), men det brukar vara väldigt få, då detaljer är svåra att uppfatta. Och efter en sådan beskrivning kommer åhöraren antagligen inte ha någon aning om ens vilken ålder eller vilket kön personen som beskrivs hade då dessa uppskattningar beror på saker vi känner igen, men inte nödvändigtvis kan verbalisera och bryta ned i beståndsdelar. Samma gäller etniskt ursprung. Så ja, man använder redan alla detaljer man har tillgång till om utseenden, och nej, det kan inte på något sätt ersätta uppfattade kategorier vid signalement. Anklagelser om att vi skulle använda uppskattning om t.ex. etniskt ursprung istället för att ange detaljer beror på medvetna eller omedvetna missförstånd.

Nu till frågan om det finns ett "romskt utseende". Den borde självklart inte vara värderingsbaserad utan faktabaserad. Och ja, eftersom romer är en grupp (eller egentligen flera grupper) med relativt hög grad av "endogami" (läs definitionen om etnicitet ovan), så är det inte osannolikt att det finns drag som går att känna igen. Jag är också ganska så övertygad om att om man bryr sig om att fråga en rom, så kan hen relativt ofta känna igen andra romer på utseendet, även utan traditionell klädsel, och det hade varit omöjligt om det inte fanns ett "romskt utseende". Sen är den etniska gruppen romer så heterogen att det precis lika gärna kan vara så att det allt som oftast inte är möjligt (även bortsett ifrån det självklara faktum att alla etniska grupper är flytande och luddigt definierade). Problemet är inte huruvida det finns ett "romskt utseende" eller ej, utan vad man associerar till då man hör det begreppet. Föreställningen att ett "romskt utseende" skulle innebära något negativt är i sig rasistisk, i en ideal värld så borde begreppet vara okontroversiellt. Jag hade själv ändå inte använt ett signalement som innehåller "romskt utseende" på Twitter för att beskriva en flyende gärningsman. Om vi nu kan lämna skendiskussionerna ovan som baseras på okunnighet och missförstånd, och går vidare till det som för mig borde vara den egentliga, värderingsbaserade, diskussionen, så skall jag förklara varför.

Romerna är både historiskt och idag en av de absolut mest diskriminerade grupperna i Europa. De har förföljts i mer än ett halvt årtusende. De utsattes för nazi-Tysklands förintelse, vilket det än idag knappt talas om. Även i efterkrigstidens Sverige har förföljelsen och antiziganismen varit hård, och de har bland annat utsatts för tvångssteriliseringar. Det påtvingade utanförskapet och den sociala marginaliseringen har varit, och är fortfarande, enorm. Majoritetssamhällets sätt att förhålla sig till romer har både berott på och lett till föreställningar som kopplar romer till kriminalitet. Det skapas bilder som associerar romer och "romskt utseende" till brottslighet. Därför finns det all anledning till att vara extra varsam om någon hävdar att en tjuv har ett "romskt utseende". Beror det på egentliga fysiska drag, eller på en föreställning hos offret/vittnet som baseras på händelsen och inte på utseendet? Om man dessutom har för avsikt att gå ut med signalementet till allmänheten, och inte bara över den krypterade polisradion, så finns det fler anledningar till att vara restriktiv och eftertänksam. Även om det skulle finnas belägg för att hävda att en gärningsman som man letar efter har ett "romskt utseende" i ett visst fall, så måste man väga nyttan av att gå ut med signalementet mot risken för att man genom att göra det spär på redan existerande fördomar och föreställningar som kopplar ihop romer med kriminalitet. Det är här värderingsfrågorna kommer in. Och det är på grund av dessa avvägningarna som  jag inte hade gått ut med ett sådant signalement på Twitter.

Om man drar parallellen med t.ex. mörkhyade människor rent generellt, så finns det historiskt mängder med exempel på fruktansvärd diskriminering (t.ex. slavhandel) och rasistiska föreställningar baserade på hudfärg. Innebär det att det är rasistiskt eller "rasbiologi" att konstatera att det finns människor som har ljusare och mörkare hy? Självklart inte! Det är inte det faktum att det finns genetiska/utseendemässiga skillnader som är rasism, utan då vi kopplar dessa (och tillhörande kategoriseringar) till missaktning och negativa egenskaper. Detsamma gäller romer. Så nej, begreppet "romskt utseende" är i sig inte rasistiskt. Om man däremot, medvetet eller omedvetet, anser att ett "romskt utseende" per automatik innebär att en person är kriminell, lat, eller någon annan nedvärderande egenskap, då är man rasist.

Tillbaka till där vi började, med tweeten ifrån "YB_Sodermalm". Syftet var helt uppenbart att försöka få tag på en brottsling. Det finns ingen som helst anledning att misstänka att polisen bakom tweetet har rasistiska föreställningar gentemot romer för att han återger en målsägares signalement. Om man dessutom har följt kontot så ser man genomgående exempel på sunda värderingar och perspektiv och en vilja att använda twittrandet till att förbättra polisarbetet och ge medborgarna nyttig information. Jag tror ingen kan ge några exempel på tweets ifrån "YB_Sodermalm" som indikerar en osund människosyn eller missaktning mot vissa grupper. Men ändå blev kontoinnehavarna anklagad för "rasbiologi" och uppmanade att "gå om dagis". Det är för mig ett mycket tydligt exempel på hur en viktigt debatt istället för att handla om sakfrågor som verkligen behöver diskuteras direkt halkar över i personangrepp och skyttegravskrig. Föga konstruktivt.

Jag tycker att det var ett mindre bra beslut att skriva "romskt utseende" i en tweet där man eftersöker en gärningsman med tanke på de föreställningar om och den diskriminering som finns mot den romska gruppen. Jag tycker att det är sunt att det blir en debatt om hur polisen skall använda Twitter, vad man skall gå ut med, och om riskerna med att direkt återge etnicitetsuppgifter i signalement ifrån vittnen till en större allmänhet. Men en sådan diskussion måste föras på ett respektfullt sätt, med åtminstone ambitionen att förstå meningsmotståndarnas perspektiv, för att vara konstruktiv. "YB_Sodermalm" fattade ett minutoperativt beslut då de gick ut med signalementet, och det (helt nya) faktum att det gick att föra ut det på Twitter gjorde att formuleringen även spreds till allmänheten. Det fanns ingen illvilja bakom det beslutet, bara en ovana att hantera ett för polisen nytt medium där "YB_Sodermalm" är en av de absolut främsta pionjärerna. Polisen bakom tweeten, Viktor Adolphson, har också sagt att han "hamnade snett" och tar åt sig av kritiken. Det vore välkommet om även de som har kölhalat "YB_Sodermalm" på nätet kunde reflektera över sitt eget sätt att hantera den här diskussionen. Det vore olyckligt om slutsatsen ifrån "YB_Sodermalm" eller andra delar av polisen blir att man backar tillbaka ifrån sociala medier, eftersom närvaron där faktiskt bidrar till att göra polisen öppnare och mer medborgarvänlig.

Vad gäller diskussionsklimatet så är det även min förhoppning att om man lyckas komma förbi de ideologiska låsningar som gör att det knappt går att prata om saker som etnicitet, så kan man komma vidare till att hantera alla de verkliga problem som är kopplade till etniskt tillhörighet. Att sluta fastna i begreppen och istället prata om verkligheten. Den grova diskriminering som romer utsätts för och den sociala marginalisering som stora delar av den romska gruppen i Sverige lever i är ytterst reella problem, och kräver lösningsfokus och åtgärder. Detsamma gäller diskriminering baserat på andra kategorier, som t.ex. sexuell läggning eller könsidentitet. Bara det faktum att man idag i Sverige fortfarande tvingas till sterilisering vid könsbyte (tills den nya lagen träder i kraft) gör att man blir mörkrädd. Sverige må ligga i framkant i många frågor relaterade till mänskliga rättigheter, men det finns fortfarande otaliga exempel på öppen eller dold diskriminering som vi måste ta tag i. Det är det vi borde fokusera på, inte att försöka censurera ut stora delar av det språk vi faktiskt behöver bland annat för att diskutera de här frågorna.

Slutligen, det kan kännas lite ironiskt att många av de personer som är snabbast att kalla alla begrepp som delar in människor i grupper baserat på etnicitet för rasistiska ofta är väldigt benägna att inte bara dela in människor i kategorier baserat på "klass" utan även plädera för att det är legitimt att hata någon enbart på grund av dennes klasstillhörighet. Mer om det här. Detsamma gäller vissa yrken, där min och "YB_Sodermalm"s yrkestillhörighet ibland kan vara tillräcklig för att man skall anses förtjäna att bli hatat, oavsett ens personliga värderingar och hur man sköter sitt jobb. Det är alltså skillnad på kategoriseringar och kategoriseringar, stereotyper och stereotyper...

Tillägg 2012-08-04:
Någon vecka senare så skriver flera stora medier återigen om polisens användning av etniska signalement. På polisens hemsida skrevs det om ett rånförsök som enligt målsägaren skall ha begåtts av "pakistanier". Efter kritik ändrades texten, och medier rapporterar om ännu en "pudel". Som det verkar har alltså en informatör publicerat en uppgift på polisens officiella hemsida innehållande en etnicitets/nationalitetsuppgift tagen ifrån målsägaren. Först, vad gäller målsägarens uppgift om att det har rört sig om "pakistanier", så är det för mig omöjligt att säga om denne hade belägg för att säga det eller ej. Därför hänvisar jag bara till mina tankar ovan och lämnar det utan fler kommentarer. Däremot är det två saker som skiljer sig ifrån exemplet med "romskt utseende" som texten behandlar. Det första är att få grupper, som jag nämnde, är så utsatta för missaktning, stereotypisering och diskriminering som romer. Ur den aspekten är signalementet "pakistanier" mindre problematiskt. Men en kanske ännu viktigare skillnad är sammanhanget och syftet med publiceringen. Vad gäller signalementet med "romskt utseende" som publicerades på twitter av "YB_Sodermalm", så var det ett operativt beslut i en pågående insats där syftet var att få tag på en flyende gärningsman. Det fanns alltså både en tidspress i beslutsfattandet och en specifik anledning till publiceringen. Vad gäller publiceringen på hemsidan så gjordes den troligtvis utan någon operativ tidspress, och syftet var rimligtvis inte främst att få tag på gärningsmannen utan att ge generell information till allmänheten. Därför fanns det alltså väldigt mycket mindre att vinna på publiceringen. Och i slutändan så handlar ju den här typen av besluts, som med all rätta kan kallas värderingsmässiga, om att väga nyttan av en publicering mot riskerna. Och risken för negativa generaliseringar (både mot specifika etniska grupper och mot "invandrare") finns ju dessvärre alltid.

Nedan om ärendet i fråga:
SR
DN
SvD