Brev till Jonas Hassen Khemiri

söndag 31 mars 2013

Det här brevet skrevs helgen efter att Khemiris brev till Beatrice Ask publicerades i DN. Här finns ett förord som förklarar sammanhanget till att jag nu lägger upp brevet på bloggen. Läs gärna det först.


Bästa Jonas,

Jag har liksom halva svenska folket läst ditt öppna brev till Beatrice Ask. Och jag stämmer in i hyllingskören vad gäller ditt skarpa och illustrativa sätt att beskriva vad man som svensk kan utsattas för bara för att man inte passar in i den mall som fortfarande existerar kring vad som anses vara ett svensk utseende. Frågorna är på intet sätt nya, men även om jag tror mig ha tänkt, tror mig ha insikter, så påminner du mig om att jag aldrig helt kommer att förstå. Jag har inte din hårfärg och jag saknar dina erfarenheter av att bli misstänkliggjord enbart på grund av mitt utseende. Jag tackar dig för att du i alla fall hjälper mig att öka min förståelse, att peka på och tydliggöra problemen, för jag tror att frågan om att alla känner sig delaktiga, inkluderade, välkomna i samhället oavsett bakgrund eller utseende är en av vår tids stora ödesfrågor. Vi behöver hålla ihop, hjälpa varandra, och det blir så mycket svårare då många inte ens känner att det finns något ”vi”.

Det handlar om strukturer. Strukturer och berättelser. Strukturer som gör att människor drar slutsatser om andra människor baserat på deras uppfattade grupptillhörighet och berättelser om ”den andre” som kollektiviseras och avhumaniseras. Fakta som tolkas efter förutfattade meningar och blir till något annat, en historia, en berättelse, en myt. Det gäller ofta marginaliserade grupper, men inte alltid. Du har på grund av din hårfärg drabbats av dem, sett dem, förstått dem (medan jag som blond har gått fri). Därför gör det mig ledsen att du i ditt briljanta brev också faller in i en liknande kollektivisering av den andre som du själv har blivit utsatt för. Jag tror inte att du har tänkt på det, att särskilt många har märkt det. Ibland måste man kanske tillhöra den grupp som kollektivt döms ut för att lägga märke till då det sker. Och det gör jag. Jag är polis och för dig, i din text, är polisen ”den andre”.

Rasism märks i hur man uttrycker sig, syns i de små nyanserna. Det gäller även andra sorters missaktning och misstro mot grupper. När du skriver ”en person som skjuter elva svarthåriga män på sju månader utan att polisen ingriper”, inser du då att du med en liten bisats har fått det att framstå som att polisen är så rasistisk att den sitter och rullar tummarna medan människor skjuts, bara för att de skjutna var lite mörkare? Tror du att det gick till så? Du tror inte att de poliser som jobbade med fallet gjorde sitt yttersta för att hitta ”lasermannen” redan efter första skottet, men att attackernas slumpmässighet gjorde brotten svårutredda? Detta är bara ett exempel på när en beskrivning av något hemskt vinklas så att man som mottagare av budskapet förstår det som att det hemska beror på polisens rasism eller fascism. Den sortens vinklingar finns överallt, de är del av en berättelse om polisen som hatisk, kall, rasistisk. Förstår du konsekvenserna av den berättelsen, Jonas?

Jag förstår verkligen att du, Jonas, och alla andra som har känt sig kränkta eller misstänkliggjorda av poliser med dåligt bemötande och tveksamma eller rent felaktiga ingripanden blir skeptiska eller fientliga till polisen. Och jag tycker att varje sådant ingripande är djupt olyckligt. Polisen som organisation har anledning till självkritik, och vi som jobbar som poliser måste göra vårt yttersta för att vara humana och kommunikativa, att ha ett bra bemötande mot varje individ vi möter. Vi får aldrig glömma att vi genom vårt yrke representerar både demokratin och rättsstaten och att vi då vi agerar som tjänstemän har en maktposition som kräver proffessionalism och ödmjukhet. Men jag tror också att du förstår att väldigt många ingripanden som är korrekta och helt enkelt handlar om att utreda eller beivra brott också anklagas för att vara rasistiska enbart för att dem som det ingrips mot ser polisen som rasistisk och tolkar händelsen utifrån den bilden. Jag tror att du förstår detta, då du säkert har erfarenhet av att människor tolkar andra människors handlingar mer utifrån deras bild av dem än utifrån det de faktiskt gör. Och i de fall då man som polis av en grupp bemöts med misstänksamhet, aggressivitet eller hat så krävs det stor yrkesskicklighet för att inte reagera på något sätt som denna grupp sedan kommer att uppfatta som en bekräftelse av sina fördomar. Och så fortsätter vi ner i den negativa spiralen.

Jag kan inte byta skinn med dig, Jonas, och jag kommer aldrig att kunna dela dina erfarenheter av att ha blivit utsatt för rasism av polisen, av samhället, av någon. Men jag kan försöka förstå. Och jag skulle vilja att du försökte förstå. Låt mig dela med mig av erfarenheter som du inte har. Som erfarenheten av att välja ett hårt och dåligt betalt yrke i princip enbart för att man vill hjälpa människor, och mötas av hot, hån och hat. Eller att åka till en tunnelbanestation för att försöka rädda livet på en självmordskandidat, och då man kommer upp till bilen igen så är den sönderslagen för att den stod parkerad på fel torg. Att gå och bära på ett litet bortsprunget barn som man har hittat och på väg tillbaka till dess oroliga föräldrar höra hur glåporden haglar och se spottloskorna komma. Att en del barn vägrar hälsa på en, att andra barn skriker ”fuck aina” då du är i närheten. Att regelbundet bli kastad sten på när man åker in i vissa områden, att ibland bli träffad. Att veta att en del larm i dessa områden är rena bakhåll. Att höra att samma kollega blivit attackerad igen, träffad igen, att förstå hur utsatt hennes situation måste ha varit då stenarna haglade. Att inse att de kollegor som satt i bilen en sen natt och väntade på låssmed för att ta sig in i en lägenhet där en person befarades vara död hade kunnat invalidiseras av den stora gatsten som plötsligt kastades på deras bil ifrån hög höjd. Att inse att risken är stor att någon faktiskt dör snart i de här bakhållen och attackerna.

Och de är bara några av mina egna erfarenheter, Jonas. Men det kanske ändå inte är de här lösryckta incidenterna, och de tusentals fler som poliskollektivet delar, som är det största problemet, utan strukturerna bakom. Strukturerna som gör att vi poliser hatas, inte bara de som har betett sig dåligt mot dig eller andra, utan alla vi som faktiskt försöker göra vad vi kan för att arbeta för ett bättre samhälle, där de svaga skyddas ifrån våld och kränkningar. Strukturerna som gör att ungdomar som själva inte har några dåliga erfarenheter av polisen får lära sig att hata oss, får lära sig att samhället har övergivit dem, får lära sig att hata samhället, får lära sig värderingar som gör att steget in i stenkastning eller yrkeskriminalitet blir så mycket mindre, så mycket lättare att ta. Förstår du Jonas, att med ditt viktiga och på många sätt fantastiska brev så är du också, på grund av några oförsiktiga formuleringar, en del av de här strukturerna?

Vad skall vi göra, Jonas? Hur skall vi lyfta upp, se och bekämpa rasistiska strukturer utan att falla tillbaka på att döma andra grupper, dela ut kollektiv skuld, förenkla och polarisera? Hur skall vi bryta den negativa spiralen av fördomar och hat och få en positiv spiral av samarbete och förtroende? Det måste gå! Om vi istället för att generalisera möter och ser varandra som individer oavsett om man är polis eller författare, ljus eller mörk, man eller kvinna, så har vi kommit en bit på vägen. Om vi dessutom, utan att på något sätt förringa det enorma problem rasismen är, kommer ihåg att alla har en berättelse, en bakgrund till att man är där man är och gör det man gör, och slutar upp med att demonisera varandra så kanske vi kan uppnå verklig förändring! 

22 kommentarer:

Oskar 31 mars 2013 20:58  

Mycket bra inlägg! Man behöver verkligen se alla frågor från flera olika håll.

Anonym,  1 april 2013 09:51  

Mycket bra inlägg. Jag reagerar dock mot det myckna användandet av begreppet struktur som implicerar något stelt och svårföränderligt som genomsyrar själva samhället. Jag är tveksam till om det är en bra beskrivning av verkligheten och om det skulle vara det bör det empiriskt och vetenskapligt beläggas.

Mika 1 april 2013 10:14  

Jag uppskattar verkligen att du som polis delar dina erfarenheter och jag tror det är jättebra om fler poliser gör det.
Men jag håller inte med dig. Du säger att Jonas gör polisen till "den andre". Jag uppfattar att han talar om polisen som yrkesgrupp och maktinnehavare. Jag menar att det du skriver om inte är jämförbart med detta.Jag förstår att poliser, individerna, är utsatta. Jag förstår att det finns vettiga poliser.Men jag är övertygad om att poiser mest är som folk är mest. Det vill säga, många fulla med rasistiska och sexistiska fördomar. Men det blir farligare hos polisen pga polisens våldsmonopol.

Polisen ska verkställa politiska beslut hör en ofta. Det är inte poiser som skapar lagar. Sant. Men polisen kan också vägra. Jag menar att det bode inom polisen och en massa andra ställen borde vägras mer om en verkligen ansåg mänskliga rättigheter viktigt.

SJälvklart är det ett problem med misstron och hatet mot polisen. Men grundorsaken till det är också hur vårt samhäller ser ut idag. SJälv är jag vit svensk från medelklassområde och jag litar inte på plosien och jag är rädd för poliser. Jag är rädd för att demonstrera för att jag är rädd för att blir utsatt för våld från polisen. Jag är övertygad om att om jag blir våldtagen eller på annat vis ofredad av en man kommer polisen lägga ner åtalet, kanske utan att ens förhöra våldtäktsmannen. SOm hände min nära vän och kollega. Och som händer så många andra.
Problemet är INTE att folk talar om detta. Eller snarare att barn växer upp och lär sig hata polisen är ett symptom på hur illa det är ställt. DET är knappast orsaken.
Den dag en stor grup poliser börjar vägre. Sluter sig samman och vägrar utföra utvisningar av männsikor som riskerar att dödas i sitt hemland, vägrar jaga papperslösa. Tillsammans skriver debattartiklar eller utlåtanden där de tar ställning för de utsatta. Den dag polisen tar tag i sin egen organisation, själva om nu inte politiker eller högsta ledning gör det. Den dagen jag ser det, kanske jag börjar lita på polisen igen.

Mika 1 april 2013 10:19  

ditt avslut "Om vi istället för att generalisera möter och ser varandra som individer oavsett om man är polis eller författare, ljus eller mörk, man eller kvinna, så har vi kommit en bit på vägen. "
Polisen är ju inte enbart individer utan en institution med rätt att bruka våld. Som sagt saknar verkligen en dimension i ditt resonemang.

Mika 1 april 2013 10:53  

nu när jag hunnit tänka lite mer,smälta, läste din text det första jag gjorde när jag vaknade, så kanske jag snarare skulle vilja ställa några frågor.
Om du ser till det sista jag skrev om vad jag känner att jag behöver se för att återfå förtroende för polisen.....
Ser du ngt sådant motstånd, om än ej organiserat, inom polisen? Hos individer eller grupper? Hur tar det sig i såfall uttryck?
Talar poliser med varandra om moraliska dilmemman vid tex deportering? Talar en öppet?
Om du upplever att "frön" till motstånd finns, vad fattas för att de ska gro?
Jag tänker att som situationen är kanske polisen måsta ta första andra tredje å fler därtill steg mot försoning om vi vill kalla det så, med medborgarna. Vad tror du?

Charlie Spartan 1 april 2013 11:33  

Polisen är en del av statens våldsmonopol och med det är de och alltid ska vara underställda demokratiska beslut. Vilket samhälle skulle vi få om Poliser som individ skulle vägra att genomföra demokratiskt fattade beslut utifrån sina politiska, religiösa och etiska värderingar. Vi skulle snart få än mer förakt för en sådan polis. Rätt sätt är att påverka genom demokratiskt ordning Riksdag och Regering.

Den enskilde polisen gör ett väldigt bra jobb generellt, men de måste alltid lyda de direktiv som vår demokrati ger dem.

Martin sätter fingret på kärnan i problemställningen, lösningen delas av hela vårt samhälle inställning och uppträdande gentemot varandra.

Vi alla måste lära oss att se individen bakom det yttre!

Martin 1 april 2013 11:56  

Tack för kommentarerna. "Anonym", jag gillar just ordet "strukturer" för att jag tycker att det är ganska flexibelt och anpassningsbart. Får fundera kring det.

Mika, tack för dina funderingar!Delar din uppfattning att poliserr är som folk är mest,även om de flesta av oss i alla fall försöker hårdare att vara lite mer moraliska... Vad gäller "reva" och att ifrågasätta order så har jag redan skrivit en hel del om det. Läs gärna http://martinfunderar.blogspot.se/2013/03/om-reva-och-avhumanisering.html Har själv alltså kritiserat "reva" många gånger (även i debattartiklar),men att hävda att poliser helt enkelt borde ordervägra när det gäller demokratiskt beslutade och rättsligt prövade beslut är lite väl enkelt. Sen tror jag att det är viktigt att komma ihåg att poliser inte bara representerar en myndighet utan också är individer, vilket du är inne på. Det ställer höga krav, men det vore också bra med ökad förståelse för alla dilemman. Vad gäller våldtäkter så har jag själv jobbat med en del, och min erfarenhet är att man gör så gott man bara kan. Det är dock ofta väldigt svårutredda brott. Det känns som att du ibland vill se polisen som en institution (följer direktiv) men ändå ställer (berättigade) krav på att man som individ skall ta ansvar och ifrågasätta. Båda perspektiven behövs.

Poliser talar om moraliska dilemman. Däremot förs det för lite diskussion på strukturell nivå om sådana frågor. Detta har både jag som individ och polisfacket kritiserat. Hoppas att detta var svar på dina frågor!

Martin 1 april 2013 12:25  

Tack, Charlie! Håller med dig! Jag ser dock att beslut kan hamna fel även i en demokrati och anser att man som tjänsteman måste vara beredd att ifrågasätta och själv fundera kring moral och etik.

Mika 1 april 2013 13:43  

till martin och charlie

Det jag menar är inte att polisen ska börja agera helt efter egna nycker. jag talar om de tillfällen då lagar och beslut strider med andra överenskommelser som sverige faktiskt åtagigt sig att förlja, som barnkonvention och mänskliga rättigheter.
Och detb gäller oss alla, som individer och i våra yresroller. Vi har demokrati och jag förespråkar inte anarkism här. Men ansvar. Vårt ansvar som männsikor är inte enbart att följa lagar. Om de folkvalda driver en politik som går på tvärs mot till exempel barnkonventionen menar jag att det är vår förbannade plikt att vägra vissa saker.
Men några måste våga vara först. Det civilkuraget önskar jag jag kunde se i polisväsendet.
Visst är poliser individer också som sagt. Men pga rollen polisen som institution har kan vi inte enbart se till individerna inom polisväsendet.
Martin skriver att inom våldtäkts fall gör en nog så gott en kan och att det är svåra fall osv. Uppenbarligen är det inte alltid så att polisen gör sitt yttersta eller ens följer de lagar de lyder under utan gör offren än mer utsatta istället. Det finns för många exempel för att kunna förklara det med enbart enstaka fall och individer. Det är heller inte enbart polisens fel, absolut inte. Men, jag tycker inte polisen kan komma undan med att den följer regler (vilket de i vissa fall inte ens gör och få poliser får ta rättsliga konsekvenser för det) eller att det inte bara är deras fel.
Detta gäller inte bara våldtäkt utan till exempel sådana situationer som Jonas skrev i sitt öppna brev till beatrice ask.

Jag skulle helt enkelt vilja se lite mer verklig HANDLING och MOD från alla som säger sig stå för mänskliga rättigheter och demokrati och i SYNNNERHET polisen.

Anonym,  1 april 2013 19:02  

Bra att du skriver om handling och mod. Det är något jag skulle vilja se från alla, i alla samhällsskikt!

Vidare som ett litet sidospår, du nämner i ditt tidigare inlägg Arpi och Mahmood. Två personer som i viss mån varit involverade i ras(ist?)debatten som uppkommit i kölvattnet av Khemiris öppna brev.

Mahmood talar om en mer öppen och inkluderande svenskhet, där han nämner att svenskheten bör innebära en medborgerlig gemenskap istället för etnisk. Jag frågade en svenskfödd pakistansk kollega om han visste vem denne Mahmood var efter att jag läst Mahmoods debattartikel i SvD för ett tag sedan. Min kollega visste till min förvåning mycket väl vem Mahmood var och svarade raskt på min fråga, "Ha-ha, är det han som vill vara svensk?"

Det är också lite den uppfattning jag får då jag läser Mahmoods artikel. Till skillnad från USA (eller andra tydligt mångkulturella länder) är Sverige sprunget ur en nationalstat.
Att vara svensk har därför många innebörder (juridisk - medborgare samt etnisk och kulturell), att vara amerikan har inte fullt så många innebörder annat än, juridisk - medborgare. I USA är du först och främst medborgare, därefter är du stolt över ditt folk och din kultur oavsett varifrån du än må komma.

Vad tror du Mahmood menar Martin?
Som jag personligen förstår det förväntas svenskar i det närmsta ge upp sin säregna kultur och etnicitet pga att vi numera inhyser stora grupper av folk av "främmande stam" i vårt Rike.
Det klingar i mina öron snarast som något nazisterna eller kommunisterna skulle kunna komma på.

Arpi är inne på att amerikaner har en unken syn på ras, helt utan att förstå att hatbrott som bottnar i främlingsfientlighet (juridiskt) ligger kvantitativt på samma nivåer i USA som i Sverige. Vilket resulterar i att Arpi står med rumpan bar.

Personligen skulle jag säga att genom att belysa alla problem och statistik kring känsliga ämnen så kan också en bättre och mer konstruktiv debatt föras.

Alla siffror finns nedan!

- http://en.wikipedia.org/wiki/Hate_crime#United_States

-http://www.bra.se/download/18.22a7170813a0d141d21800053935/Antal+anm%C3%A4lningar+med+fr%C3%A4mlingsfientliga+rasistiska+motiv%2C+%C3%A5ren+2001-2011.xls

/ Nielsen

Johan,  1 april 2013 20:56  

En sak vi kan göra är kanske att sluta lära samhället att se rasism bakom varje hörn. De som är av utländsk härkomst i förorten kommer oftast från länder där polisen är något att frukta. De kommer till Sverige där ytterst få poliser är korrupta och de flesta vill väl. Ändå får de läsa i tidningen och lära sig i skolan att vara uppmärksam på rasism, rädda för polisens övergrepp. Två fullkomligt orealistiska faror i Sverige. Om något är vi väl för benägna att tro på all oro människor uttrycker istället för att berätta hur verkligheten ser ut. Om jag inte missminner mig har jag hört att du bott utomlands. Varför är du så undfallande för Jonas perspektiv, minns jag rätt vet du väl hur det är? Förr eller senare måste man våga säga att någon har fel, det här är ett sådant fall.

Anonym,  2 april 2013 09:40  

Martin, jag tycker att dina artiklar är välskriven med att du verkar vara lite blind till problemen som poliser skapar för invandrare. Och det känns som du har lite för lätt att viftar bort utbrett diskrimination som "enstaka fall" eller "oss mot vi" tänkande.

Här skrev du:
"Du tror inte att de poliser som jobbade med fallet gjorde sitt yttersta för att hitta ”lasermannen” redan efter första skottet, men att attackernas slumpmässighet gjorde brotten svår-utredda?"
Nej, de visste från början att han hade en knytning med ett universitet att göra. Om polisen hade kollat runt och ställt lite frågor på skolan skulle de har hittat honom efter några timmar. Och han upptäcktes på väg mot en senare offer men polisen som ryckte ut valde att håna kiosks ägaren och kallar honom för "nolla" istället för att utreda saken och hålla koll på kiosken var mannen blev nästan mördad kort därefter! Skamligt och med en direkt koppling till rasism! Du borde ber Jonas om ursäkt Martin.
Samma saken hände i Malmö. Det första offrets son sa till polisen att hans pappa hade fått ett störande samtal från en skjut bana men polisen valde att tro att pappan måste ha varit inblandad med organiserad brottslighet och struntade i tipset. Det går rakt emot vad polis ska göra i ett mord utredning. Om de hade utrett saken ordentligt skulle mördaren har åkt fast! Hur många mord offer och offer till mord försök skulle ha skonats om rasism hade inte funnits då?! Är det 35-40 stycken.
Nej, de som anklagar polisen för rasism överdriver inte. Det bara saknas lite kunskap. Om du var lite mer påläst skulle du bli mycket bättre som bloggare. Till biblioteket! :)

Anonym,  3 april 2013 16:03  

Appropå lasermannen tycker jag att du, Martin, ska läsa hur en av hans offer bemöttes av polisen på sjukhuset efter att ha blivit skjuten i ansiktet. Det kan du läsa om i Shahram Khosravis bok "'Illegal' traveller". Nej dom rullade inte tummarna, dom gjorde mindre, när polisen som var där för att förhöra honom menade att det var hans eget fel att han blivit skjuten för att han var från Iran, att iranier har skumma saker för sig.
Ska man inte berätta sådant menar du, skrika om det j*vligt högt? Hur håller man sådant inom sig? Berätta, snälla.

Anonym,  6 april 2013 09:00  

Jag blir så arg att jag skriker rakt ut åt de sista två svaren här. Vad är detta för skitsnack!!! Sluta odla ert polishat. Det är ni som vill fortsätta att vara offer. Tror anonym nr 2 att vi går på att polisen sade så, att iranier har skumma saker för sig och att det därför är hans eget fel stt han blev skjuten?, Bevis tack! Lägg upp en ljudfil så att alla kan ta del av detta sensationella uttalande. Vet du vad jag tror? Jag tror du är en sån här småtjuv som skriker Aina efter polisen. Och att du tycker dig ha rätt att göra det. Jag tror du har en trasig bakgrund och att du felaktigt blivit itutad att polisen och det svenska samhället bär skuld till ditt lidande. Get over it, för din o andras skull. /Anonym nr 3

Martin 7 april 2013 10:34  

Tack för kommentarerna!

Mika, vi delar uppfattningen om att det krävs mer handling och mod rent generellt i samhället. Sen tror jag att det är viktigt att man riktar handlingen mot rätt mål, agerar konsstruktivt. vad gäller de juridiska prövningarna mot internationella MR-konventioner du talar om så är det fortfarande svårt för en enskild polis att överpröva regeringens och migrationsverkets jurister, så det handlar nog ner om magkänsla om någon vägrar en arbetsuppgift...

Nielsen, Mahmood är både en vän och en person som jag tycker är mycket klok. Vad gäller den gemensamma svenskhet han efterlyser så har den som sagt med nationen/medborgarskapet att göra. Det exkluderar inte andra, kulturella, gemenskaper som är oberoende av denna.

Johan, jag håller inte med. Rasismen har minskat i Sverige, och riskerna att råka ut för rasistiskt våld är en bråkdel av vad de var för ett par decennier sedan, men det finns fortfarande strukturell rasism.

Vad gäller detaljerna som tas upp i de senaste anonyma kommentarerna så är det så klart omöjligt för mig att veta om någon enskild polisman som har mött lasermannens offer efter dåden var rasist och betedde sig på ett avskyvärt sätt. Jag kan dock förstå den sista anonyma kommentarens känsla av att beskrivnigarna verkar färgade, att en polis skulle hävda att ett brottsoffer själv var skyldig till att han blev skjuten för att han var iranier låter totalt befängt och väldigt osannolikt. Men jag kan ju som sagt inte veta. Hur som helst så är min poäng inte att bedöma trovärdigheten i enskilda exempel utan att Khemiri med sin text tydligt målar upp en bild där polisen beskrivs som genomrasistisk. Det tycker jag är olyckligt och missvisande.

Anonym,  8 april 2013 08:32  

Martin:
Tack för ditt svar och din senaste debatt artikel. Egentligen vill jag inte skriva anonymt, men det är bara att läsa kommentaren som "Anonym nr 3" skrev att förstå varför.
Jag skulle gärna höra vad du tycker om du läser offrens berättelser från Stockholm 90-talet och Malmö. Det går att hitta intervjuer och artiklar om polisens agerande. Jag utgår från vad jag har läst, inte från "polishat" eller påhitt.

Martin 14 april 2013 16:45  

Tack själv! Jag tvivlar inte på att du utgår ifrån vad du har läst, eller att det finns massa saker som jag inte vet om hur olika poliser har betett sig dåligt. Det är möjligt att det var mycket mer utbrett med rasism än vad jag var medveten om inom stockholmspolisen under den tiden. Min poäng var att man tar exempel och använder dem för att generalisera, medvetet eller omedvetet, om en grupp (i detta fallet poliser" och målar på så sätt upp en bild som är väldigt negativ och knappast rättvisande.

Anonym,  22 april 2013 08:32  

Hej Martin,
Jag håller med om att inte "generalisera" eller "målar upp en bild" som är inte rättvisande. Men att jag tycker att det finns gränser till vad medlemmar i en organisation får komma undan med innan det är rättvis att rikta hård kritik mot själva organisationen. Men i så fall, skulle jag kanske inte säga "polisen", hellre "ledningen" eller att organisationen måste ta tag i problemet osv. Jag tyvärr inte har särskilt mycket förtroende för "polisen" som en organisation. Jag tycker att polisen i vissa orter är bättre än andra men har sett för mycket "intimidation" riktad mot invandrare att känna att jag kan lita på polisen. När jag har blivit utsett för allvarliga brott t.o.m. mord försök, har polisen inte ens ryckt ut en enda gång, nej en gång men sen blev jag behandlad som en skurk. Men man märker att polisen snabbt rycker ut och "kolla läget" om man promenerar i ett villa område t ex. (inget brott). Ja det finns förlorare i vilken organisation som helst. Det fattar jag, men man undrar vad ska polisen göra framöver att öka förtroende?

Anonym,  13 maj 2013 11:42  

Anonym nr 2 här. Intressant att läsa Anonym nr 3s reaktion. Jag vet inte huruvida det är sant eller inte. Det enda jag vet är att författaren som skrev om händelsen är docent i socialantropologi på stockholms universitet och att den intervjun ingår som ett fragment ur ett större akademiskt arbete. Sant eller inte, avgör själv.
Sedan går jag inte runt och bär på polishat, personligen. Har aldrig haft några problem med polisen, förutom på flygplatser (Madrid och Atlanta). Men sånt är livet. Jag får bita ihop och acceptera det helt enkelt. Även om det kan kännas jävligt surt ibland. Är högutbildad och äger min egen lägenhet i innerstan (även om jag växte upp i förorten). Så till anonym nr 3: du har fel i dina antaganden.

Anonym,  13 maj 2013 11:54  

För att förtydliga: Han var ett av lasermannens första offer, och man visste fortfarande inte att dåden utförts av en och samma person, så polismannen antog nog att det var en "iranie-grej", en "grej mellan iranier". Destruktivt inställning.

Anonym,  13 maj 2013 13:52  

"Vet du vad jag tror? Jag tror du är en sån här småtjuv som skriker Aina efter polisen. Och att du tycker dig ha rätt att göra det. Jag tror du har en trasig bakgrund och att du felaktigt blivit itutad att polisen och det svenska samhället bär skuld till ditt lidande. Get over it, för din o andras skull. /Anonym nr 3"

Tack för att du delar med dig utav dina fördomar förresten. Stör mig på den där typen av tänk.
Har inte yttrat ordet aina en enda gång (Ja, tänk! Trots att mina föräldrar är från Iran, trots att jag pluggat på Tensta gymnasium, trots att jag växt upp i Kista/husby-området, trots att jag i detta fall kritiserar polisen). Har en alldeles utmärkt bakgrund. Med två högutbildade föräldrar som tillsammans tjänar ca 80.000 i månaden och betalar en massa pengar i skatt varje år, äger två lägenheter i innerstan, och en stor villa utanför stan.
Dags att vakna. Eller kanske är du den där gamla gubben som kommer fram till kassan när jag jobbar helgernätter och förundras över att jag talar så bra svenska "vart har du lärt dig så bra svenska?", eller kanske är du den där gamla tanten som frågar vart jag kommer ifrån och säger "men du ser ju inte svensk ut" när jag svarar Sverige..och sedan får ett internt psykbryt när jag undrar "varför inte?". Eller kanske är du den där tjejen som kallar mig för en "en sån där stackars svartskalle som man ska tycka synd om" på 7-eleven, eller kanske är du den där snubben som när jag var 7 år och var ute och cyklade med min far framför mig kallade min far för "jävla invandrare som inte har något här att göra" och fick se min far försvara sig med "du, jag betalar din lön i skatt varje månad. Jag bidrar mer till det här samhället än vad du gör". Man ska inte behöva se och höra sånt som barn. Det sätter sina spår. Och man lever ett liv där man hela tiden känner att man behöver rättfärdiga sig sjäv, söka bekräftelse. Och sen kommer din kommentar.

Skicka en kommentar