Kamp för rimliga polislöner

onsdag 20 augusti 2014

Jag har under det senaste året på olika sätt försökt lyfta frågan om de på tok för låga polislönerna. De är inte bara ett problem för oss som jobbar som poliser, utan i förlängningen för hela rättssystemet. 21300 är inte bara en usel ingångslön, med tanke på hur vårt lönesystem ser ut så blir det även en tvångströja som trycker ner både individen och kollektivets löner genom hela karriären.
Jag har fått bra stöd för mina åsikter här på Facebook. Nu finns möjligheten att också stötta oss ute i det verkliga livet . Den 24e augusti, mellan 14 och 16, så arrangerar Polisförbundet en manifestation i Kungsträdgården för drägliga polislöner. Alla är välkomna! Ni som håller med oss i sak och befinner er i Stockholm på söndag nästa vecka, kom förbi Kungsan och slut upp med oss. Ert stöd är värdefullt!

Som bakgrund till manifestationen länkar jag nedan ett antal texter som jag har skrivit på temat:

I Expressen om att polisens löner kan bli en fara för rättsstaten

På Polisförbundet i Stockholms sida Blåljus om vad vi kan göra för att försöka få upp polislönerna

På Blåljus om frustrationen i bland annat Västerort och vad både facket och medarbetarna behöver tänka på för att inte ilskan skall riktas åt fel håll

Jag har även deltagit i ett samtal i P1-morgon om de låga polislönerna och frustrationen hos kåren

Förutom skrivandet så har jag i samarbete med Facebooksidan "Ingen polis under 25000" tagit fram en namninsamling där man som polis kan skriva upp sig för att markera att man överväger att sluta på grund av de usla lönerna. Den har bland annat uppmärksammats av Aftonbladet.

Nedan följer en text som är publicerad på den aktuella Facebooksidan:

Vid årsskiftet satte två nyheter polisens löneutveckling i perspektiv. Dels kom en undersökning som konstaterade att poliser har haft den sämsta löneutvecklingen av alla yrkeskårer (förutom militärer) under det senaste decenniet. Dels fick fackförbundet Tull-Kust igenom ett nytt avtal där en utbildad tjänsteman efter ett år är garanterad en lön på 25 000 kronor, en miniminivå som dessutom kommer att indexuppräknas. Det har sällan varit så tydligt hur uselt betalt Sveriges poliser får, och detta samtidigt som yrket blir allt mer komplext och poliskåren allt mer välutbildad.

Polisförbundet driver lönefrågan hårt, men trots det halkar våra löner efter allt mer för varje avtalsrörelse. Det beror inte på brist på kompetens hos våra förtroendevalda eller förhandlare, utan på att de i mångt och mycket för en ojämn kamp där man saknar verktyg att driva igenom sina krav, speciellt då vi är bundna till fredsplikt av avtal på högre nivå. Nyligen strandade förhandlingarna slutgiltigt efter att motparten vägrat att gå med på de ytterst rimliga krav som Polisförbundet ställde. En motpart där pressen uppifrån på Rikspolisstyrelsen (RPS) att hålla ned polislönerna har blivit allt tydligare. Om vi inte kämpar emot så kommer även denna lönerörelse att bli ett led i att befästa polis som ett låglöneyrke, vilket baserat på en del yttranden ifrån justitieministern verkar vara helt i linje med vad Regeringen önskar.

Det allra viktigast är tveklöst att få till en lägstalön som knuffar upp resten av löneskalan och frigör medel för att alla skall få bättre löneutveckling. Det är också det krav som Polisförbundet har drivit hårdast i förhandlingarna, att ingen polis skall tjäna under 25 000. Tack vare kampanjen ”Vad är det värt” och att enskilda kollegor har bildat opinion i lönefrågan, exempelvis Sophia Willanders strålande text ”Jag förtjänar bättre” i Aftonbladet, så lyckades Polisförbundet sätta press på RPS. Det ledde till att man gick ifrån ett skambud till ett erbjudande som skulle innebära att minimilönen under avtalsperioden faktiskt skulle nå 25 000. Att Arbetsgivarverket sedan gick in och stoppade överenskommelsen visar bara att vi behöver driva våra krav ännu hårdare. Inte bara RPS, utan även våra politiker, behöver hållas ansvariga för att våra löner hålls kvar på en nivå som hotar att helt urholka statusen på polisyrket och därigenom även hela rättsväsendet.

Den förste januari 2015 kommer alla poliser att anställas i den nybildade (sammanslagna) polismyndigheten. Eftersom det innebär en ny arbetsgivare så kommer alla poliser att få ett brev hemskickat som man kan skriva på om man inte vill följa med över till den nya myndigheten. Om tillräckligt många av oss samlas kring möjligheten att använda det brevet som ett verktyg, så skulle det kunna bli ett kraftfullt vapen i förhandlingarna. Tack vare den här sidan finns det nu ett upprop där man som polis kan kräva att ingen av oss skall tjäna under 25 000 kronor. Uppropet innebär också en markering att vi som skriver under överväger möjligheten att använda övergången till en ny myndighet som ett påtryckningsmedel mot våra motparter i förhandlingen. Jag hoppas att så många av oss som möjligt skriver under detta upprop. Når vi en kritisk massa och är tillräckligt arga så skulle uppropet kunna användas för att koordinerat ”hota” med att gemensamt skriva på det brev som innnebär att vi inte följer med in i den nya myndigheten. Om många tusen poliser enade skulle säga att vi lämnar om vi inte får den minimilön på 25000 som vi kräver, så skulle polisledningen i praktiken tvingas att acceptera de krav vi ställer, eller behöva ta ansvar för att polisverksamheten i Sverige raseras vilket inte är ett alternativ. Blir vi för få, vilket som det ser ut på sidan nu verkar bli fallet, så har det inte kostat oss något, och varje underskrift visar att många poliser överväger att lämna på grund av de usla lönerna. På så sätt kan vi också bidra till en opinionsbildning som Polisförbundet har nytta av i förhandlingarna.

Vi har allmänheten med oss vad gäller våra krav på skäliga löner, och de flesta som är insatta i polisfrågor förstår att en underbetald polis på sikt riskerar att försvaga hela rättssystemet. Vi måste dock driva frågan på ett rakt, hederligt och korrekt sätt, både för att det är rätt och för att allmänhetens förtroende är vårt starkaste vapen i kampen för drägliga villkor.

Det är nu, när vi alla är förbannade, när vi fortfarande har tid och möjlighet att stå upp för vårt yrkes status och framtid, som vi måste agera. I höst kan tåget till viss del ha gått. Polisförbundet gör allt de kan, och utan våra fackliga ledare och förhandlare så har vi ingen möjlighet att nå bättre villkor. Men vi behöver visa att de har kampvilliga och orädda medlemmar både bakom sig och i vissa lägen även framför sig, annars är de chanslösa. 25 000 från start!

Martin Marmgren.



2 kommentarer:

Anonym,  22 augusti 2014 11:08  

Genom att samtliga poliser nu blir högavlönade riskerar vi att samhället dras isär ytterligare och avståndet mellan "makten" och "vanligt folk" ökar ännu mer. Det är inte eftersträvansvärt.

Anders Samuelsson 3 september 2014 12:15  

Jag både håller med och inte håller med bloggen i avseendet med lönerna.

Jag håller med i det avseendet att jag anser att det jobb som många nya poliser gör på intet sätt motsvaras av den lön de får. Det är ett tufft jobb där det borde premieras mer både utifrån jobbets svårighetsgrad och för att motverka missnöje och skapa en rättssäkerhet.

Men jag håller på ett sätt inte med. Problemet med löner är att man betalar ju för lite olika saker. I många yrken så ökar lönen med erfarenhet (om man inte går vidare till ledningsjobb då den också ökar för att ansvaret ökar), med en slags logik som säger att ju mer erfaren man är ju bättre blir man. Jag hade en kass lön (med polislönemått, långt under er ingångslön även på den tiden) när jag började arbeta men med tio års erfarenhet och vidareutbildningar så ligger jag rätt bra till. Jag blir inte rik på mitt offentliga jobb inom socialtjänsten men jag är inte fattig.

Jag såg ett antal poliser som intervjuades kring sina löner och jag håller med att de var orimligt låga men när man sedan börja jämföra med antal år i yrket så tycker jag att man ser en annan bild. Poliser med tuffa jobb i uttryckningsverksamheten har låga löner men de verkar också ha väldigt få år i yrket (2-4 år). Poliserna med mer erfarenhet (en hade lika många år som jag har) har inte så låg lön. Polisen med samma mängd år som jag hade i stort sett samma lön som jag har (några hundralappar mer).

Och här tycker jag egentligen det ligger ett stort problem som polisen säkerligen delar med exempelvis min yrkeskår. Att nya, oerfarna gör jobb som egentligen kräver mångårig erfarenhet och finskänslighet som är svår att lära sig i ett klassrum.

De tuffaste jobben inom socialtjänsten befolkas i stort sett av oerfarna, visserligen ambitiösa personer som vill väl men som inte har erfarenheten att göra arbetet på samma sätt som någon med säg tio års erfarenhet. Det är ingen kritik egentligen mot de som jobbar där utan kanske snarare mot oss andra som gjorde vår tid där och sedan snabbt seglade vidare till de glassiga, lättare, bättre betalda tjänsterna.

Det finns givetvis undantag, personer som stannar som utredare i socialtjänsten eller som stannar i utryckningsverksamheten men jag tycker många jag har talat om inom både gebiten har dels en annan bild av vad man faktiskt ville arbeta med och dels har tröttnat på ingångstjänsternas konstanta stress och känsla av att inte räcka till.

Lösning har jag ingen, jag önskar att man kunde höja lönerna för utryckningstjänsterna hos er och utredningstjänsterna hos oss men jag tror inte det är så enkelt. Att vi erfarna tenderar att söka oss bort handlar inte bara om lön. Jag sökte mig bort från en tjänst och gick ner i lön med nästan 10 000 i månaden och det är det bästa jag har gjort.

Jag ber om ursäkt om jag gravt har föränklat ert jobb, jag känner inte till det så ingående utan det jag skriver är en generalisering utifrån det jag hör. Mitt yrke däremot vill jag hävda att jag har koll på och efter att ha hjälpt kollegor som sitter exempelvis i mottagningsfunktionen (en av de viktigaste vi har) som inte ens har avslutat sina studier och är helt livrädda inför det jobb man ska göra så tycker jag att bilden av i alla fall vårt problem i socialtjänsten är det jag beskriver ovan.

mvh
Anders

Skicka en kommentar