Vad behöver svensk polis?

Jag deltog nyligen i Sveriges Radios P1 Debatt. Inför programmet så samlade jag mina tankar kring de åtgärder som jag tror skulle vara viktigast att vidta för att göra att polisen får och förtjänar högre förtroende, även i de grupper där det nu är som lägst. Det fanns väldigt lite utrymme att framföra de tankarna i programmet, så jag presenterar dem istället kortfattat nedan.

Strukturella förändringar:

Extern handledning för poliser för att ge möjlighet att bearbeta upplevelser och undvika att fastna i kategoriserande eller cyniskt tänkande.

En högskoleutbildning som är kopplad till forskning.

En ”Lex Maria” för polisen som skapar en struktur för hur man hanterar och lär sig av allvarliga misstag och som sätter fokus på organisationen och inte individen.

En extern och stark tillsynsmyndighet som utvärderar och granskar polisen kvalitativt samt påpekar brister och ger förbättringsförslag.

En polisombudsman dit allmänheten kan vända sig med synpunkter och klagomål. Kan placeras i tillsynsmyndigheten.

Att, likt Säpo, placera enheten för interna utredningar utanför Polismyndigheten (kanske i tillsynsmyndigheten). Det skulle troligtvis inte ge några större konkreta förändringar, men det skulle öka allmänhetens förtroende.

Ökad resurstillsättning och bättre arbetsvillkor så att poliserna inte är lika stressade och nedarbetade. Det skulle även ge bättre möjligheter till att fokusera på exempelvis kommunikation och bemötande.

Fortsätt att medvetet satsa på att öka mångfalden i poliskåren.

Attitydförändringar:

Vi behöver generellt bli bättre på att ta till oss av kritik och på att idka självkritik. Vi går lätt i försvarsställning och missar att lyssna och lära av den konstruktiva kritik som riktas mot oss, både inifrån och utanför vår organisation.

Vi behöver fortsätta med att bli öppnare och mer transparenta. Det skapar förståelse och förtroende. All offentlig informationshantering måste så klart vara ärlig och sanningsenlig (råder sekretess så är det bättre att helt undvika att ge några kommentarer).

Vi behöver bli mycket bättre på bemötandefrågor, på att kommunicera och förklara varför vi agerar som vi gör. Det är speciellt viktigt vid kontroller, tvångsmedelsanvändning, etc. Alla som vi ingriper mot på för dem oklara grunder förtjänar en förklaring (dock självklart utan att vi röjer någon känslig information).

Vi behöver bli ödmjukare mot dem som drabbas då något går fel vid ett ingripande. Det får inte ligga någon prestige i att undvika att be om ursäkt.

Ledning och styrning:

Det kanske allra viktigaste är att ledarskapet inom polisen reformeras. Just nu fokuseras ledning och styrning väldigt mycket mot produktion av resultat och mot att hålla en (ofta väldigt snål) budget. Vi behöver ett paradigmskifte i ledarskapet där man fokuserar på samhällsnytta, och har ett humanistiskt och respektfullt förhållningssätt både i synen på medborgarna och personalen. Det behöver genomsyra tillsättningar av och uppföljning mot chefer och medarbetare i mycket högre grad än det gör idag. Det skulle skicka signalen till hela poliskåren att det är ett lika grundläggande ansvar som polis att bemöta och behandla människor väl som det är att exempelvis utreda brott. Det gör man inte genom dagens styrning, då det humanistiska inte syns i resultatredovisningen.

Det sagt, så vill jag tydliggöra att Sverige enligt vad jag själv har erfarit har en professionell poliskår som främst består av riktigt bra människor som genom ett krävande och svårt arbete gör sitt bästa för att bidra till ett bättre samhälle.