Sturebymordet och straffen

I en artikel i DN argumenterar kriminologer och psykologer för låga straff för Sturebymördarna, då längre straff skulle öka svårigheten med rehabilitering. Argumentationen verkar utgå ifrån att straffet bör bestämmas enkom baserat på hur man skall minimera risken får återfall i brott då gärningsmännen kommer ut. Med det tankesättet så skulle man i princip kunna låta bli att straffa en man som dödar någon i en arvstvist eller vårdnadstvist, såvida han inte tex skaffar fler barn med någon annan, då återfallsrisken i så fall borde vara minimal. Däremot finns alltid risken att ett mer allmänt kriminellt beteende utvecklas efter en fängelsevistelse med nya kontakter och socialt utanförskap. Min poäng är att det måste få finnas andra grunder för straff och påföljder än bara minimering av återfallsrisken (som dessutom torde vara svårbedömd). För det första minskar risken att en person begår brott under den tiden han sitter i fängelse i alla fall markant, och på så sätt skyddas övriga i samhället. Dessutom finns det en mer vag aspekt som handlar om offrens upprättelse (som i svensk lag i teorin är irrelevant). Jag är fullt medveten om att ett längre straff för mördarna inte ger familjen Johansson Rojo deras dotter tillbaka, men när Therese morbror i tv-programmet Debatt gjorde ett uttalande med innebörden att det lindriga straffet var ett hån mot familjens sorg, så är det en åsikt som jag både respekterar och till stor del delar. Det må vara kontroversiellt, speciellt eftersom mänskliga rättigheter ligger mig varmt om hjärtat, men jag anser snarare att det krävs en förändring av den "straffrabatt" som unga gärningsmän får som gör att straffen skärps. Det kan vara värt att notera att om Therese mördare, eller de ungdomar som sparkade ihjäl Ricardo Campogianni, endast hade varit ett drygt år yngre, så hade de klarat sig helt utan straff...