Tvåpartisystem?

I den nya blockpolitiken så har lämpligheten att regera varit ett ämne för diskussion. Alliansen, och även ett antal liberala och konservativa skribenter, attackerar gärna de rödgröna för att det finns ett antal frågor som de inte är överens om. Det finns naturligtvis frågor som alliansen inte är överens om heller, men de framställer sig som ett mer samkört alternativ i den meningen att de har fler uppgörelser klara innan valet. Lars Ohly, som definitivt inte är min favoritpolitiker, svarade envist i Ekots lördagsintervju nu i helgen att han inte ansåg att det var en katastrof om de inte var överens innan valet om allt, och att det måste vara väljarna som får avgöra vilken politik som skall föras och inte partistrateger i dolda uppgörelser. I det fallet så håller jag med Ohly till 100 %. Jag vill inte ha ett val mellan två färdiga alternativ, där jag med min röst inte kan påverka hur, tex alliansens, politik kommer att se ut efter valet. Jag vill att en röst på ett specifikt parti skall ge mer tyngd åt deras hjärtefrågor då samarbetet definieras i detalj. Faktum är att jag hade varit nöjdast om man hade lämnat tvåpartisystemet åt USA och behållit en pluralistisk demokrati. I USA har de i alla fall starka individuella kandidater som vågar gå emot sina partier i för dem viktiga frågor. I Sverige viner partipiskan hårdare, och många viktiga uppgörelser sker utan att väljarna har insyn. Om vi dessutom i praktiken skulle tappa möjligheten att rösta på olika partier, och bara få välja bland två block med färdig politik, så skulle vår demokrati bli än mer utarmad.