Nödvändig ursäkt

För några dagar blev det faktum att ett brev som Södertörnspolisens i Huddinge hade skickat ut inom ramarna för brottsförebyggande grannsamverkan nämnde inbrottsligor med olika nationaliteter en nyhet. Södertörnspolisen fick en hel del kritik för brevet, enligt uppgifter ifrån Ekot även ifrån Stockholmspolisens ledning. Nu har de också gått ut med en ursäkt, även om de samtidigt inte vill påstå att de har gjort något fel.

När nyheten om brevet och det faktum att det blev JO-anmält briserade i media första gången, så skrev jag ett inlägg om saken. Jag hade då inte tillgång till brevet, och argumenterade generellt kring att det är lågt i tak i den offentliga debatten vad gäller vad som får sägas om olika grupper utan att anklagas för rasism, samtidigt som jag också påpekade att jag är medveten om problemet med generaliserande, rasistiska föreställningar. Min slutsats var att det måste få vara tillåtet att nämna att det t.ex. existerar en chilensk inbrottsliga.

Jag har nu läst Södertörnspolisens utskick, och måste tyvärr hålla med om att det inte är särskilt lyckat formulerat. När man skriver "Fenomen att vara vaksamma på och som kan sättas i samband med tillgreppsbrott" och därunder räknar upp ett antal grupperingar/nationaliteter så inbjuder man till just den sortens generaliseringar som man rimligtvis till varje pris borde vilja undvika. Det hade varit stor skillnad om man helt enkelt hade konstaterat att det för tillfället huserar vissa inbrottsligor i området och sedan gett en del fakta om dessa. Sen kan man argumentera att även det hade varit onödigt, då det, som många påpekat, inte för en allmänhet går att se skillnad på t.ex. en litauer och en lett. Det stämmer naturligtvis, men det innebär inte nödvändigtvis att man absolut måste förtiga den aktuella inbrottsligans sammansättning. Min grundinställning är att olika sorters censur lätt blir kontraproduktiv, samtidigt som den informationen som man ger ut, speciellt som myndighet, också bör vara relevant och korrekt formulerad. Södertörnspolisen brev är ett bra exempel på när de kraven inte är uppfyllda.

Vad gäller avvägningen emellan att censurera sig i onödan och att undvika att sprida information som kan förstärka rasism och annan missaktning mot vissa grupper, så har myndigheter som polisen ett speciellt ansvar. Man bör vara särskilt försiktig med hur man formulerar sig om man skall informera om brottslighet hos en grupp med en viss, t.ex. etnisk, sammansättning, och nyttan med publiceringen måste i så fall vara större än risken för felaktiga generaliseringar. Samtidigt så efterlyser jag fortfarande en öppnare allmän samhällsdebatt med högre i tak även om känsliga ämnen, som t.ex. invandring och brottslighet.