A-kassan misslyckad mischmasch som behöver göras om och göras rätt

En av de bästa sakerna med Sverige är att alla har råd med sjukvård. Ok, redan när jag skriver den här meningen så inser jag att det är ett grovt förenklat påstående. Papperslösa har fortfarande inte tillgång till sjukvård på samma villkor som alla andra, vilket förhoppningsvis kommer att förändras efter uppgörelsen emellan regeringen och miljöpartiet i mars i år (även om migrationsministern stretar emot). Och visst kan vården ofta vara långsam och otillgänglig, men månaders kötider och misstag beroende på stressad personal. Och tandvården ingår inte. Men grundprincipen gäller i alla fall. Vi har låga egenavgifter och ett högkostnadsskydd på årlig basis som i princip alla kan hantera, därefter är vården gratis. Och detta beror på den statliga allmänna sjukförsäkringen. Som täcker alla på samma sätt och till samma proportionerliga (skattefinansierade) kostnad oavsett hur sjuklig man är.

Tänk er en annan variant, där sjukförsäkringen är frivillig och där kostnaden baseras på hur sannolikt det är att du blir sjuk. Personer med skador, ärftliga sjukdomar, med mera löper högre risk att bli sjuka och betalar därför en högre premie. Dessa grupper är kanske dessutom ofta ekonomiskt svagare och riskerar därför att chansa om de väl är friska för tillfället och strunta i att betala sin premie. Sen står det utanför försäkringen om det väl händer något och får klara sig på socialbidraget. Låter det absurt? Det är ungefär så som arbetslöshetsförsäkringen fungerar.

Hur kan det då ha blivit så fel. Som vanligt så skyller de politiska blocken på varandra. Socialdemokraterna har länge varit motståndare till en statlig och obligatorisk a-kassa, trots att det borde vara vänsterpolitik att se till att trygghetssystemen är kollektiva och gäller alla. Varför? Det beror troligtvis på att socialdemokraterna i mångt och mycket är ett intresseparti för LO, och facken tror sig förlora medlemmar, pengar och makt om de förlorar kopplingen till a-kassan. Just kopplingen till LO är tveklöst ett av socialdemokratins största trovärdighetsproblem, i fråga efter fråga blir det tydligt att de i första hand representerar LO-medlemmarnas intressen och i bästa fall i andra hand svaga och marginaliserade grupper i samhället. Alliansen då? Jo, de reformerade a-kassan så att den innebar högre andel egenfinansiering och stora skillnader emellan olika grupper, vilket fick som konsekvens att ca 400 000 lämnade a-kassan bara 2007. Trots att a-kassan fortfarande var en kraftigt statligt subventionerad försäkring med relativt sett mycket gynnsamma villkor. Men arga och trängda människor är inta alltid rationella.

DN argumenterar idag för en obligatorisk a-kassa där alla som arbetar är med och betalar och alla får skydd vid arbetslöshet. Miljöpartiet vill gå ännu längre och slå ihop arbetslöshetsförsäkringen med sjukförsäkringen och låta det nya systemet vara enklare, enhetligt och skattefinansierat. Både varianterna skulle innebära ett stor förbättring jämfört med dagens misslyckade kompromiss med inslag av det sämsta ifrån både socialdemokrater och moderater.