Om expressendomen och juridikens fyrkantighet

fredag 18 maj 2012

Min patrull får ett akut larm, och jag kör med blåljus och sirener på för att komma fram så fort som möjligt. Vi kommer till ett rödljus där det helt enkelt inte går att tränga sig igenom utan att bilarna flyttar på sig. Detta händer dagligen då vi jobbar. I säkert nio fall av tio så rullar den främsta bilen långsamt över stopplinjen för att skapa utrymme för oss att komma vidare. I det tionde fallet blir i alla fall jag rasande. Det chaffören då gör är att begå ett brott som leder till indraget körkort, men naturligtvis rapporterar ingen frisk polis detta brott.

Det finns juridiska regler för att slippa att lagföra människor för handlingar som uppenbart inte borde vara straffbara. Främst hittas de i Brottsbalkens 24e kapitel "Om allmänna grunder för ansvarsfrihet". Rödljusköraren skulle t.ex. kunna hävda "Nöd". Det finns även regler om rapporteftergift eller åtalsunderlåtese för att inte tvinga rättsväsendets representanter att gå vidare med obetydliga ärenden som inte bedöms vara straffvärda. Som all juridik är de här reglerna tolkningsbara och tänjbara, men inom vissa gränser. Det finns situationer där man intuitivt känner att ingen klandervärd handling har begåtts, men där den fyrkantiga juridikens regler har svårt att tillämpas på ett sådant sätt att det känns moraliskt rimligt.

Ett mycket välkänt exempel är det med "barnläkaren" på Astrid Lindgrens sjukhus. Vi bortser nu ifrån det faktum att hon frikändes och antar istället, rent hypotetiskt, att hon faktiskt medvetet gav det döende spädbarnet en så pass stark dos tiopental att hon kunde anta att dosen i sig kunde påskynda döden med någon eller några timmar. Juridiskt finns det då åtminstone ett likgiltighetsuppsåt till dråp. Moraliskt så har hon försökt lindra spädbarnets lidande i en oåterkallelig sista dödskamp. Jag kan själv relatera till exempelvis min mormors bortgång. Jag var inte närvarande, men jag har fått återberättat för mig hur hennes sista timmar var en lång och plågsam process för alla inblandade. Man hade redan tagit bort droppet, och det var 100% klart att hon skulle dö. Men istället för att ge en stark spruta som gjorde att hon fick somna in snabbt, så tvingades hon torka ut under smärtor och ångest. Men om en sköterska på de anhörigas begäran hade gett en spruta som hade påskyndat processen i det läget, så hade en nitisk jurist kunnat se till att hon fälldes för dråp.

Och så kommer vi till Expressenmålet, där journalister köpt ett vapen och sedan lämnat detta till polisen, allt för att visa hur lätt det är att få tag på illegala vapen i den undre världen. Juridiskt är solklart rekvisiten för vapenbrott uppfyllda. Moraliskt är det för mig tydligt att ingen särskilt klandervärd handling har begåtts. Det enda jag har invändningar emot är att vapenhandlaren fick betalt, och att Expressen på så sätt har finansierat organiserad brottslighet, men det är också ett lovvärt syfte att visa på hur lättillgängliga vapen är i Sverige idag. Expressenmedarbetarna och chefredaktören har nu föga förvånande dömts för vapenbrott. För min del hade jag, precis som har skrivits i media, hellre sett att fallet aldrig gick till domstol och att vårt hårt belastade rättsväsende hade fått arbeta med något annat istället. Som polis så vet jag mycket väl hur absurt långa väntetider vi har i våra tingsrätter. Dessutom vet jag också att många av de mål där man verkligen skulle ha velat se fallet gå till åtal läggs ned, och att de domar som faller för verkligt klandervärda brott där enskilda människor har drabbats hårt, i princip alltid är patetiskt låga. I det sammanhanget känns det synd att man lägger resurser på fall där ingen gjort något omoraliskt och ingen faktiskt drabbats av negativa konsekvenser.

I slutändan handlar det om att vi i Sverige har ett extremt "objektivt" rättsväsende, som dogmatiskt och rättroget följer paragrafer, utan att se särskilt mycket till orsaker, motiv, bakgrund och människor. Det är också något som jag tror att de flesta jurister faktiskt är stolta över. Jag skulle dock gärna vilja få in mer av ett tänkande kring sammanhang, syfte, brottsfferperspektiv, moral och rättvisa i systemet. Gärna mycket hårdare straff för dem som verkligen kränker människor, förstör liv, och som varje gång de blir släppta fortsätter att medvetet och uppsåtligen orsaka lidande, men däremot får man gärna vara mjukare mot dem som av förståeliga och ibland behjärtansvärda skäl någon enstaka gång överträder en laglig gräns.

Åsikter om Expressenmålet:
Jonas Nordling, ordförande för journalistförbundet (& i DN)
Mårten Schultz, jurist och skribent

5 kommentarer:

Johan J 18 maj 2012 16:19  

Finns det inte en risk för den sorts "plea bargain" som förekommer i USA, om polis, åklagare och domare börjar resonera?

Anonym,  18 maj 2012 20:40  

Åtalet var rätt och den fällande domen var rätt. I flera år har svenska journalister arbetat med att försöka göra de svenska vapenlagarna hårdare samt att få till att polisen har mindre frihet att lägga ner förundersökningar på eget bevåg.

Journalisterna hade ett som uppsått att begå ett brott. Varför ska de bli frikända? Att de jämför med Jan Guillou köp av ett automatvapen på 70-talet håller inte. Detta då vapenlagarna har blivit mycket strängare sedan dess.

Ett annat problem är att journalisterna slog in öppna dörrar. Alla vet att det finns mycket (illegala)vapen i omlopp. Ett problem med den stora mängden illegala vapen som finns i omlopp och vad journalisterna försöka understödja är införandet av Brejvik-lagar.

De som håller på med fältskytte och har vapen som hobby kommer få det än bökigare att få hålla på med detta med dessa lagar. Bland annat lutar det åt att man kommer förbjuda högkapacitetsmagasin(dvs magasin som tar över 5 skott). På inget sätt så försvårar detta förbud den illegala vapenhandel men gör mycket svårare för legalt vapenägande.

Det stora problemet i Sverige är att de som innehar illegala vapen/kriminella får lättnader och rabatter på straffet medan straffet för en legal vapenägare som gör ett fel blir oftast hårdare.

Personligen är jag starkt emot mer restriktioner på legala vapenägare i Sverige.

Anonym,  19 maj 2012 00:56  

Lagföringen och domen är helt korrekt. Jag blev övertygad om detta när jag hörde journalistförbundets ordförande ange skälen mot en fällande dom. Han säger att hela rättsprocessen är löjeväckande. Jag finner det ytterst obehagligt att företrädare för den tredje statsmakten anser sig ha rätt att stå över lagen eller att göra sina egna tolkningar av den. Journalistkårens mycket dåliga förtroende blir om möjligt ännu sämre och tidningar som Expressen kommer att uppfattas som ännu mindre trovärdiga.

Mitt huvudargument är följande. I vår rättsstat har vi ett rättsväsende, som förutsätts agera effektivt men definitivt inom alla lagar och regler. Vid ett olämpligt genomförande av t.ex. en polisaktion är inte minst tidningarna mycket mångordiga med sina fördömanden. Nu hävdar dessa att eftersom det är deras uppgift att granska samhället så kan de själva välja metoden för denna granskning även om metoden är mot gällande lagar.

Vad är det för samhälle journalisterna vill ha där rättsväsendet skall följa lagarna men massmedia har rätten att välja de medel de själva finner lämpliga. Det omvända vore inte bra men ändå lättare att acceptera. Det är min förhoppning att högsta domstolen en gång för alla sätter stopp för massmedias självpåtagna rätt att sätta sig över lagen.

Martin 23 maj 2012 23:15  

Johan J, jag är inte säker på vad det innebär, men misstänker att jag skulle tycka att det vore en bra utveckling.

Anonym, jag tycker personligen inte att höghastighetsvapen behöver finnas i samhället, och ser gärna skärpta vapenlagar rakt igenom, men självklart med udden riktad mot illegala vapen och kriminalitet.

Anonym 2, jag håller med om att ett lagbrott har begåtts, men tycker fortfarande inte att det är särskilt klandervärt. Och jag tycker att det borde finnas en starkare koppling mellan hur klandervärt något är och vad det leder till för straff än vad som finns idag, då det ofta känns väldigt fyrkantigt.

Anonym,  23 maj 2012 23:16  

Jag har så svårt att förstå hur Expressen tänkte. Räknade de med att man skulle klappa dem på huvudet och säga: "Åh, så duktiga ni är och vi hade ingen aning om att det var så lätt"? Man behöver ingen juridisk utbildning för att räkna ut hur det skulle gå för dem och de hade ingen tanke på att de gjorde samhället en tjänst utan allt handlar om lösnummer. De har ju jurister att rådfråga om de nu har problem med att avgöra var lagen säger.

Man slår sig för pannan och undrar var dumheten kommer ifrån. /SussiRM

Skicka en kommentar