Mobbmentalitet hos Moore

lördag 18 december 2010

Jag förstår att det finns ett antal vänsterintelektuella och andra kritiker av amerikansk imperialism och skenhelighet som tycker att Julian Assange har gjort något mycket viktigt och beundransvärt genom Wikileaks olika dokumentsläpp. Jag tycker själv att publiceringen av den film som visar hur amerikanska soldater i en helikopter i Irak skjuter prick på obeväpnade journalister var en stor välgärning. Den bilden av kriget som filmsnutten gav, som annars kategoriskt förnekas av armén och ignoreras av "inbäddade" journalister, skapade en välbehövlig debatt.

Det sagt, så har jag desto svårare att förstå att flera av dessa vänsterikoner, som John Pilger och Ken Loach, utan reservationer försvarar Julian Assange mot de anklagelser om våldtäkt som nu framförs av två olika målsägare. Det torde vara självklart att en man både kan vara en "hjälte" på vissa sätt och agera omoraliskt i andra sammanhang. Därmed inte sagt att Assange är skyldig, men man kan inte utan att låta utredningen slutföras heller vara säker på att han är oskyldig.

Längst går Michael Moore, som nu attackerar Sverige med full kraft. Han skriver bland annat: ”Här låter ni tusentals våldtäktsmän gå fria medan ni anordnar en internationell häxjakt på en man som den amerikanska regeringen vill ha gripen, fängslad och till och med avrättad” och hävdar att Sverige ”använder det reella och allestädes närvarande hotet mot kvinnor för att gå den amerikanska regeringens ärenden för att tysta Wikileaks och dess arbete.”. Moores uttalanden är pinsamt okunniga. Det är en sak att han felaktigt använder statistik för att hävda att Sverige är hårdare drabbat av våldtäkter än andra länder, när orsaken snarare står att finna i en striktare lagstiftning och en högre anmälningsbenägenhet. Sen vet Moore naturligtvis ingenting om de polisiära och juridiska svårigheterna med att utreda våldtäkter. Vad värre är så bortser han helt ifrån möjligheten att Assange faktiskt skulle kunna vara skyldig och hävdar att det skulle vara den svenska regeringen som ligger bakom anmälan mot honom! Med minsta elementära kunskap om svenskt rättsväsende så vet man att regeringen inte har ett dyft med att göra huruvida polisen väljer att driva ett fall, eller om en åklagare fattar beslut om misstanke, anhållande med mera. Moores resonemang tyder på en bunkermentalitet som snarare hör hemma hos ett gäng fanatiska rasister, fotbollssupportrar eller valfri mobb (där kritiskt tänkande knappast anses vara relevant) än hos en seriös samhällsdebattör.

Inget av det lilla jag vet om målsägarna i utredningen (och det har jag hämtat ifrån nätet, inte ifrån polisiära källor) tyder på att de skulle ha medverkat i en så kallad "Honeytrap". Oavsett vad som egentligen har hänt och vems av parterna i målets version av vad som har hänt som ligger närmast sanningen, så är det inte upp till en mobb på nätet att döma baserat på saker, Assanges professionella gärning, som inte har något med målet att göra. Och det värsta med att Assanges oskuld proklameras ut av Moore och hans gelikar är inte att Sveriges rättssystem får oförtjänt och okunnig kririk, utan att de två målsägarna hängs ut som lögnare och/eller agenter. Skamligt!

8 kommentarer:

Anonym,  18 december 2010 kl. 18:50  

http://www.spiegel.de/video/video-1097671.html

För en man är en lögn sista utvägen, för kvinnor är det första hjälpen.
Fjodor Dostojevskij (1821-1881)

Individer med en personlighetsstörning
http://web4health.info/sv/answers/psy-personality-overview.htm

Crille 18 december 2010 kl. 20:08  

Läs gärna denna journalistens vassa penna. Hon drar sig inte för att överskrida de politisk korrekta gränserna:

www.korta.nu/jc

Anonym,  18 december 2010 kl. 20:51  

Snälla nån, vänster eller höger vad spelar det för roll. Behandlingen av Assange är minst sagt anmärkningsvärd. Våldtäkt? Lägg av för fan.
Varför ska det vara så svårt att acceptera att det är USA som har ett finger med i detta?
Kan inte förstå hur någon kan vara så blåögd.
In denial helt enkelt.

Martin 19 december 2010 kl. 02:25  

Den som har bevis på att USA har ett finger med i spelet, eller på att våldtäktsanklagelserna är felaktiga, får gärna presentera det. Annars avvaktar jag helst utredningen innan jag yttrar mig. Jag vet av erfarenhet att våldtäkt är ett svårt brott, och antagligen har Assange och de två kvinnorna helt olika berättelse om vad som hände när de hade sex. Men däremot har jag som sagt ingen aning om vems berättelse som ligger närmast sanningen.

Daniel À,  19 december 2010 kl. 10:49  

Eftersom man betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats i domstol framstår det som absurt att en person ska efterlysas internationellt och häktas under en lång period bara för att ett inledande förhör ska kunna hållas. Särskilt då personen ifråga aktivt försökt medverka till att dessa förhör kan hållas på ambassad eller liknande. Verkar finnas en hel del "bunkermentalitet" även hos dessa oberoende åklagare när de bestämt sig för att nån är skyldig. Och bristande hänsyn till vad lagen säger om misstänkta personers rätt till skydd.

Martin 19 december 2010 kl. 17:15  

Visst verka åklagarmyndigheten gjort en del underliga saker, inte minst i början då de gick ut offentligt med misstankarna, men att en person som är misstänkt för brott och skall höras efterlyses är definitivt inget ovanligt. Och det där med att "man betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats" hindrar självklart inte att man kan och bör använda tvångsmedel mot misstänkta, annars skulle man inte ens kunna gripa en mördare på bar gärning, han är ju fortfarande inte dömd av domstol...

Daniel A,  22 december 2010 kl. 00:29  

Ja det var ju faktiskt precis det jag skrev, tack Martin.

Så vad du säger är att om polisen påträffar en mördare i samband med brottet och denne erbjuder sig att utan protester följa med till stationen för förhör, i advokats närvaro, så är det rimligare att polisen säger nej tack, struntar i att kontakta mördaren under fem veckor och därefter istället efterlyser densamme internationellt efter att fallet bollats mellan minst tre åklagare. Makes sense...

Att det inte är ovanligt att tvångsmedel används vid förhör betyder inte att det är bra. Lagen säger att åklagaren ska bete sig på ett sådant sätt att kränkningen av den misstänktes integritet och frihet blir så liten som möjligt. Här, och i många andra fall, är det ju uppenbart att åklagarna tänker precis tvärtom. Dvs, vi dyker upp fem uniformerade poliser på någons arbetsplats för att gripa denne med buller och bång för att därefter låta förundersökningen ta minst 18 månader trots vår fulla vetskap om att vederbörandes liv nu är totalt uppochnervänt.

Martin 22 december 2010 kl. 01:50  

Daniel, som du säkert vet så har jag aldrig sagt att det skulle vara bättre att säga nej till att förhöra den misstänkte, och det tror jag inte heller polisen i fallet Assange någonsin har gjort, även om det verkar ha varit en del märkliga turer och ändrade beslut i början. Sen verkar du tala om läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus, och jag håller också med om att förundersökningen har tagit alldeles för lång tid. Däremot är det självklart att man då det finns misstanke om grova brott skall ha möjlighet att gripa den misstänkte, både för att se till att denne inte flyr, att personen inte begår fler brott och för att han inte skall förhindra sakens utredning. Faktum är att du har en väldigt begränsad bild av hur åklagarmyndigheten arbetar, och att du generaliserar brett ifrån några enskilda fall.

Skicka en kommentar