I skuggan av Assange...

Det dyker periodvis upp avslöjanden ur de enorma källor av information Wikileaks har kommit över som borde leda till krigsrubriker i tidningarna. Nu avslöjas t.ex. att minst 150 personer som konstaterats vara helt oskyldiga afghaner eller pakistanier – bönder, kockar, chaufförer och andra som bara råkat befinna sig i krigszoner, ändå hölls kvar i åratal på fånglägret på Guantanamobasen. Ungefär som om polisen skulle konstatera att de hade gripit fel person för ett rån, men ändå bara hålla kvar den oskyldiga personen i fråga ett par år för att man eventuellt tror sig kunna få ut något användbart ur honom i alla fall, för att det blir för pinsamt att släppa honom, eller för att man helt enkelt inte orkar bry sig om att man fortfarande har den där oskyldiga människan inspärrad.

Sådana avslöjanden är enormt viktiga då de visar på kränkningar av mänskliga rättigheter och då de är ägnade att skrämma makthavare att ha i åtanke att det de gör i nattens mörker någon gång kan komma att synas i dagens ljus. Och den person som verkar ha gjort välgärningen att avslöja detta och mängder med andra brott och vidrigheter (allt sedan filmen då den amerikanska helikopterbesättningen mejar ner civila i Bagdad), Bradley Manning, sitter fängslad, isolerad och utsätts enligt uppgifter för tortyrlik behandling. Det är Bradley Manning som värdens vänsterintellektuella, människorättsförsvarare, med mera borde sluta upp bakom, inte Julian Assange som har hamnat i klistret för att han verkar ha svårt med att tyda och/eller respektera det motsatta könets signaler och vilja i sovrummet...

Jag har ofta lite svårt för Jan Guillou, men läs gärna hans kolumn om Manning och Assange.

Read more...

Lögner tyder ofta på att man har något att dölja

Reaktionerna på beslutet att anhålla och sedermera internationellt efterlysa Wikileaks talesman Julian Assange har varit häftiga och aggressiva. Många debattörer, som t.ex. Michael Moore, har helt utan grund hävdat att anhållningsbesluten var politiskt motiverade. Andra, så vitt jag förstått inklusive Assange själv och dennes advokater, har hävdat att det har rört sig om en "honeytrap" riggad av USA för att misskreditera Assange och Wikileaks. Även dessa påståenden verkar ha framförts utan några konkreta belägg. Jag har själv, fullt medveten om att jag inte vet vad som har hänt, snarare trott att det rört sig om olika uppfattningar av vad som har skett och vad som har varit ok då Assange har haft sexuella relationer med de två målsägarna. Den uppfattningen stärktes ytterligare av en redogörelse i DN över händelseförloppet baserad på information ifrån polisförhören samt på samtal med en person som presenteras som samordnare för Wikileaks i Stockholm.

Våldtäkt är ett komplicerat brott. Sverige har en progressiv lagstiftning där det inte krävs våld eller hot om våld för att ett övergrepp skall klassificeras som våldtäkt, det räcker att målsägaren är i ett tillstånd där hon inte har varit kapabel till att säga nej. Ett tydligt exempel på ett sådant tillstånd är då målsägaren sover. Om Assange, som verkar hävdas, har haft sex med en av kvinnorna ("miss W") då hon sov så har han de facto begått en våldtäkt i lagens mening (givet att målsägaren då hon vaknar eller i efterhand uppfattar sexet som oönskat). Det är egentligen ganska naturligt, att ha sex med någon emot dennes vilja är att begå en våldtäkt. Att det ryktas att det som gjorde att målsägaren faktiskt anmälde brottet var att Assange genomförde det för henne oönskade samlaget utan kondom och därefter vägrade att testa sig är inte straffrättsligt relevant.

Jag har själv gripit våldtäktsmän efter liknande händelseförlopp, då en kvinna vaknat av att mannen har haft sex med henne eller då hon sagt nej men varit oförmögen att göra fysiskt motstånd. Det har rört sig om kvinnor, målsägare, som har varit tydligt traumatiserade av det som har hänt. För mig är det solklart att det har rört sig om våldtäkter (sen är det självklart upp till domstolen att göra den juridiska prövningen).

Jag vet fortfarande självklart inte vad som egentligen hände emellan Assange och de båda målsägarna, det är bara de inblandade som klart och tydligt kan veta det, om ens de. Men en sak som jag vet av egen erfarenhet är att en vanlig försvarsreaktion hos våldtäktsmän då de konfronteras med sitt brott är att ljuga om det inträffade, i många fall är det just de lögnerna som är den starkaste bevisningen för ett annars extremt svårbevisat brott. Att Assange talar om att han har blivit utsatt för en "honeytrap", något som alltså förnekas av en Wikileakssamordnare, talar definitivt inte till hans fördel...

Read more...

Mobbmentalitet hos Moore

Jag förstår att det finns ett antal vänsterintelektuella och andra kritiker av amerikansk imperialism och skenhelighet som tycker att Julian Assange har gjort något mycket viktigt och beundransvärt genom Wikileaks olika dokumentsläpp. Jag tycker själv att publiceringen av den film som visar hur amerikanska soldater i en helikopter i Irak skjuter prick på obeväpnade journalister var en stor välgärning. Den bilden av kriget som filmsnutten gav, som annars kategoriskt förnekas av armén och ignoreras av "inbäddade" journalister, skapade en välbehövlig debatt.

Det sagt, så har jag desto svårare att förstå att flera av dessa vänsterikoner, som John Pilger och Ken Loach, utan reservationer försvarar Julian Assange mot de anklagelser om våldtäkt som nu framförs av två olika målsägare. Det torde vara självklart att en man både kan vara en "hjälte" på vissa sätt och agera omoraliskt i andra sammanhang. Därmed inte sagt att Assange är skyldig, men man kan inte utan att låta utredningen slutföras heller vara säker på att han är oskyldig.

Längst går Michael Moore, som nu attackerar Sverige med full kraft. Han skriver bland annat: ”Här låter ni tusentals våldtäktsmän gå fria medan ni anordnar en internationell häxjakt på en man som den amerikanska regeringen vill ha gripen, fängslad och till och med avrättad” och hävdar att Sverige ”använder det reella och allestädes närvarande hotet mot kvinnor för att gå den amerikanska regeringens ärenden för att tysta Wikileaks och dess arbete.”. Moores uttalanden är pinsamt okunniga. Det är en sak att han felaktigt använder statistik för att hävda att Sverige är hårdare drabbat av våldtäkter än andra länder, när orsaken snarare står att finna i en striktare lagstiftning och en högre anmälningsbenägenhet. Sen vet Moore naturligtvis ingenting om de polisiära och juridiska svårigheterna med att utreda våldtäkter. Vad värre är så bortser han helt ifrån möjligheten att Assange faktiskt skulle kunna vara skyldig och hävdar att det skulle vara den svenska regeringen som ligger bakom anmälan mot honom! Med minsta elementära kunskap om svenskt rättsväsende så vet man att regeringen inte har ett dyft med att göra huruvida polisen väljer att driva ett fall, eller om en åklagare fattar beslut om misstanke, anhållande med mera. Moores resonemang tyder på en bunkermentalitet som snarare hör hemma hos ett gäng fanatiska rasister, fotbollssupportrar eller valfri mobb (där kritiskt tänkande knappast anses vara relevant) än hos en seriös samhällsdebattör.

Inget av det lilla jag vet om målsägarna i utredningen (och det har jag hämtat ifrån nätet, inte ifrån polisiära källor) tyder på att de skulle ha medverkat i en så kallad "Honeytrap". Oavsett vad som egentligen har hänt och vems av parterna i målets version av vad som har hänt som ligger närmast sanningen, så är det inte upp till en mobb på nätet att döma baserat på saker, Assanges professionella gärning, som inte har något med målet att göra. Och det värsta med att Assanges oskuld proklameras ut av Moore och hans gelikar är inte att Sveriges rättssystem får oförtjänt och okunnig kririk, utan att de två målsägarna hängs ut som lögnare och/eller agenter. Skamligt!

Read more...