Tjuvarnas heder...

måndag 5 april 2010

Jag fick för några dagar sedan ett mail ifrån dottern i en peruansk familj som står mig mycket nära, i vilket hon berättade att de hade haft inbrott och att bl.a. alla deras besparingar, familjens dator och föräldrarnas vigselringar hade blivit stulna. Förutom kränkningen och de oersättliga personliga egendomarna de har blivit av med, så innebär inbrottet en mycket hård ekonomisk smäll. De har jobbat hårt för att spara till barnens studier och för att betala av på ett lån (då pappan i familjen blev arbetslös så gav jag och min bror dem ett räntefritt lån så att de kunde köpa en bil som han nu kör taxi med). Mamman städar och lagar mat hos ett antal olika familjer och pappan kör taxi, båda har arbetsveckor på mellan 50 och 80 timmar, så det kommer att ta mycket lång tid och oräkneliga timmar med slit att hämta sig ekonomiskt ifrån händelsen. Behövs det, så hjälper vi till igen, men det hindrar inte att deras ambition att bli skuldfria kommer att skjutas en lång tid framåt.

Den personliga tragedi som inbrottet innebar för mina vänner är inte något som vi är befriade ifrån här i Sverige heller. Det begås mängder av inbrott dagligen, och trots polisiära ansträngningar är det svårt att komma till bukt med problemet. Nu är det som tur är inte särskilt många etniskt svenska familjer som förvarar alla sina besparingar hemma, men det gör däremot många familjer med invandrarbakgrund. Jag har själv som polis bland annat varit inblandad i en utredning i vilken en latinamerikansk man i Sverige hade haft inbrott och då tjuvarna hade tagit allt han hade sparat ihop under år av hårt arbete. Och mannen hade naturligtvis inga försäkringar eller andra skydd, så han förlorade allt. Just det faktum att det förvaras mycket mer kontanter hemma hos invandrarfamiljer gör också att de utsätts för mycket fler inbrott.

Så vad är det då för män (det är nästan alltid män) som livnär sig och blir rika på att bryta sig in hos folk och stjäla deras besparingar. Vissa inbrott begås av "pundare", narkotikaberoende människovrak som plockar med sig vad som helst och kränger det för att köpa t.ex. amfetamin. Men många inbrott begås av yrkeskriminella som operarar i löst sammansatta grupper eller ligor. Jag talade för inte så länge sedan med en av de ungdomar som hade blivit dömda för grov stöld och som tillhör en gruppering som polisen vet i princip har det som jobb att bege sig ut och bryta sig in i folks hem och länsa dem på värdesaker. Samma kille hade tidigare skrutit för en kollega att han på grund av brott hade blivit miljonär innan han fyllde 18, och hånat denne för hans miserabla polislön... Då jag frågade om han aldrig funderade över hur de som fick sina besparingar bestulna av honom och hans kumpaner kände sig eller mådde, så svarade han att han bara stal ifrån knarklangare, spelhajar och andra som hade tjänat pengarna på tveksamma sätt. Detta hörde min kollega, och frågade då vilken kategori det barn vars spargris hade blivit länsad i det inbrott han blev gripen för tillhörde. Killen började då tala om hur ofta folk gömmer besparingar i spargrisar, och släppte helt försöket att hävda att de bara var ute efter knarkpengar...

Kontentan är helt enkelt att min uppfattning är att tjuvarna tar allt de kommer åt, utan en tanke på vem de stjäl ifrån och hur det påverkar dennes liv. Det är bara att se på hur många åldringsbrott som begås för att inse att det knappast handlar om någon sorts "heder". Det handlar oftast inte heller om behov eller nöd. Det handlar däremot ofta om girighet och viljan att kunna glida omkring i en BMW med dyra klockor och få respekt av killarna och beundran av tjejerna...

Det är naturligtvis samhällets uppgift att sätta stopp för de som väljer att förstöra för andra för att de själva tjänar på det. Och i en hård och medveten satsning så lyckades mitt distrikt sätta fast ett antal av de mest aktiva inbrottstjuvarna. Tyvärr så tar det slut där, de döms till straff på mellan ett par månader och ett drygt halvårs fängelse och släpps sedan ut i väntan på avtjäning. Och som av en slump så går antalet anmälda inbrott i distriktet, som minskat då dessa individer suttit häktade, upp direkt igen då de släpps ut...

3 kommentarer:

Liobov Triufanova,  8 april 2010 kl. 11:37  

Jag tycker självklart väldigt synd om dina vänner. Det är en stor kränkning de har utsatts för. Men jag ställer mig samtidigt frågande till ett par saker.

Hur kommer det sig att en familj som är vän med en polis förvarar sparpengar hemma och inte på ett bankkonto? Har de aldrig hört talas om att inbrott är en av de absolut vanligaste brotten i Sverige? Har du aldrig berättat för de att invandrarfamiljer brukar vara särskilt utsatta just pga deras ovana att förvara pengar och värdesaker hemma? Om man nu absolut vill förvara pengar hemma, varför var de inte inlåsta i ett kassaskåp? Och varför hade familjen inte en hemförsäkring? Om man har marginaler att lägga undan pengar varje månad, innebär det att det finns pengar att betala en försäkringspremie.

Jag menar på inget sätt att familjen får skylla sig själv, ingen förtjänar att bli bestulen. Men jag hoppas att någon förklarar för familjen att de med sitt beteende har dels gjort sig till en mycket tacksam måltavla, och dels själva förvärrat konsekvenserna av brottet.

Folk förvarar pengar på banken och har hemförsäkring av en enda anledning, - det lönar sig.

Kanske borde polisen (eller någon annan del av samhällsapparaten som jobbar med brottsprevention) att göra en informationskampanj som riktar sig till invandrarfamiljer och förklarar risker de utsätter sig för genom ovanbeskrivna beteendet, samt berätta var dessa familjer kan få tipps och råd om sparplaceringar och försäkringar.

Tjuvar är sällan främlingsfientliga. Anledningen till att svenskar inte drabbas lika hårt av inbrott är dels för att de inte förvarar lika mycket pengar hemma (de är inte lika lönsamma att stjäla från), dels har folk kassaskåp (svårare att stjäla från) och till sist om olyckan verkligen skulle vara framme så är de ordentligt försäkrade.

Om fler invandrare skulle följa samma spår skulle förmodligen antalet inbrott att minska då riskerna skulle väga tyngre mot konsekvenserna (om än fortfarande milda pga slapp lagstiftning), eftersom bytet skulle i de flesta fall vara minimalt.

Martin 8 april 2010 kl. 13:12  

Tack för kommentaren. vad gäller mina vänner så bor de i en fattig förort till Lima i Peru, och har nog aldrig hört talas om en hemförsäkring... Men annars så håller jag med dig helt och hållet. Om man kunde få invandrarfamiljer att förvara mindre värdesaker, och definitivt inte kontanter, hemma, så hade problemen med inbrott absolut minskat. Faktum är att ju mer man kan får bort kontanter ifrån samhället, desto bättre. Det skulle även innebära färre värderån, färre butiksrån, mindre skattefiffel, etcetera...

Anonym,  9 april 2010 kl. 09:35  

...men fler internetbrott. Vi kommer att få våra pengar stulna av nät- och kortpirater och av bankernas och kortföretagens allt högre avgifter och det kommer att leda till att förtroendet för banker och kortföretag minskar och får oss att gömma pengarna i madrassen igen. Men se, det går inte om pengarna är avskaffade. Vi kommer att få mindre ekonomisk valfrihet i framtiden.

Skicka en kommentar