Amerikanska soldater slaktar civila

onsdag 7 april 2010

Nyligen släpptes en video som den amerikanska militären filmade vid ett ingripande i Irak 2007 på sajten ”Wikileaks”. Videon bekräftas enligt DN vara äkta av en hög militär källa. Följande händelseförlopp visas: Amerikanska soldater i en helikopter attackerar en grupp personer som antagligen var civilister (åtminstone två var journalister). De tror uppenbarligen att de är beväpnade, och det är oklart om någon av dem var det, men ingen gör något som helst försök att attackera helikoptern eller besvara elden. När ett tiotal i gruppen är nedmejade kommer en minibuss till platsen, och två personer försöker att rädda en skadad man in i en fordonet. De är uppenbarligen obeväpnade, och medvetna om helikoptern, men tar risken att försöka rädda mannen i alla fall. Soldaterna begär ivrigt om tillstånd att få öppna eld, vilket de även får, och skjuter sedan ihjäl både den skadade, de som försökte rädda honom, samt personer i minibussen. Även två barn i fordonet skadas svårt. Under filmen framgår att soldaterna i helikoptern är mycket nöjda med att ha skjutit ihjäl personerna på marken, kommentarer som ”Yeah, look at those dead bastards” fälls. Vad gäller barnen så avfärdas eventuella samvetskval med att en av dem säger att ”De får skylla sig själva som tar med barn till krigsplatser”, vilket får medhåll då en annan svarar ”Absolut”.

Hela händelsen visar på ett antal tragiska faktum. Soldaterna öppnar eld mot en grupp som de på mycket lösa grunder gissade var någon sorts motståndare. När det senare visade sig att några av dem var journalister, så klagades det på att de inte var tillräckligt tydligt markerade så att man på avstånd kunde känna igen dem som pressfolk. Men innebär det att det hade varit mer acceptabelt att skjuta ned en grupp civilister om de inte var i mediebranschen? Om man går vidare ifrån det faktum att det borde vara självklart att säkerställa att de man attackerar är fiendetrupper, och ser till hur attacken genomfördes, så var det uppenbart att de amerikanska soldaterna inte ville något hellre än att slakta hela gruppen. Även om de hade varit stridande, och inte civilister, så är det svårt att se attacken på ett par obeväpnade människor som försöker rädda en skadad, och på den minibuss de kommit med, i vilken det som sagt fanns barn, som något annat än mördande för skoj skull. Slutligen visar kommentaren om barnen med all önskvärd tydlighet att personerna själva inte anser sig ha något ansvar för de negativa konsekvensern av sina handlingar, allt ansvar läggs på andra (och de kan glatt skjuta fler barn nästa gång, och lägga skulden på den som tagit dem till platsen).

En av de mest tragiska aspekterna med videon är att man inte blir det minsta förvånad. Man har lärt sig att förvänta sig den här sortens mentalitet, där den skjutglade cowboyen blandas med den blodtörstige mördaren, av amerikanska trupper i strid. Jag menar naturligtvis inte att alla beter sig så, men så pass många att man knappt höjer på ögonbrynen för ännu ett fall. Det har redan rapporterats om mängder av mord på civila av amerikanska trupper eller deras ”guns för hire” ifrån Blackwater m.fl. företag i säkerhetsbranschen. Det som gör det här fallet unikt är inte händelsen i sig, utan att den nu finns på film för allmän beskådan.

Så hur kommer det sig då att så många amerikanska soldater verkar förvandlas till kallblodiga mördare som njuter av att peppra ned försvarslösa ”fiender” i krig? För det första så tror jag naturligtvis inte att det är något unikt för amerikanska soldater, krig tar ofta fram det sämsta hos människan. Däremot så tror jag att det finns faktorer som ökar risken för den här sortens beteende. Skicka ut relativt dåligt utbildade soldater i farliga situationer, där de utsätts för risk och rädsla, och där kamrater dör, så kommer de att reagera med ökad våldsbenägenhet. Om man dessutom ifrån militärens sida ramar in insatsen i patriotisk propaganda där de egna framställs som goda och motståndarna, och inte bara de stridande utan hela folket, avhumaniseras och framställs som onda fiender, så ökar risken för övergrepp. Och om man slutligen inte har en levande intern diskussion kring etik och moral, och dessutom inte internt följer upp och straffar uppenbara krigsförbrytelser utan försöker dölja och tysta ned, då medverkar man till att skapa förutsättningar för en kultur där soldater kan agera som i den nyligen släppta videon ifrån 2007.

Jag är inte pacifist. Jag anser att det finns tillfällen när man måste kunna ta till vapen, två tydliga exempel är mot nazisterna under andra världskriget och för att stoppa folkmordet i Rwanda. Men jag anser att det är extremt viktigt att alla militära förband har mycket höga krav på att använda den makt över liv och död som man får i strid på ett etiskt korrekt och försvarbart sätt. Och här finns det mycket kvar att önska, och som sagt, inte bara vad gäller USA:s armé. Men USA har dock som världens starkaste militärmakt ett speciellt ansvar, som förstärks ytterligare med tanke på vilka friheter man tar sig. Att man gärna framhäver sig som ett moraliskt föredöme är en sak, ofta har det varit ett enormt hycklande. USA har under efterkrigstiden stått för en mycket cynisk realpolitik där man hjälpt till att störta demokratiska regimer (t.ex. Allende) och har gett stöd till diktaturer och grymma rebellgrupper (däribland t.ex. Saddam Hussein och talibanerna…) helt baserat på egna upplevda intressen. Men nu finns ett visst hopp om förändring, politiskt med Obamas presidentskap där man markerat att folkrätt och mänskliga rättigheter skall respekteras och militärt med McChrystaldoktrinen i Afghanistan där man kommit på att det faktiskt lönar sig att försöka minimera civila dödsoffer. Det krävs dock att de vackra orden blir till handling som genomsyrar de väpnade styrkorna ifrån den högste generalen till den lägste soldaten. Och dit är det nog dessvärre långt kvar fortfarande.

2 kommentarer:

Ulf Vargek 7 april 2010 19:49  

Talde vid ett tillfälle med en god vän som bland annat tjänstgjort i de Svenska IFOR styrkorna i Bosnien Hercegovina och ISAF styrkorna i Afghanistan. Han omvittnade hur de amerikanska trupperna där uppvisade total nonchalans och arrogans gentemot både de allierade trupperna där men framförallt mot civilbefolkningen i dessa länder. De amerikanska soldaternas motto verkade vara ”skjut först och fråga sen.”
Uppfattningen min gode vän fick av de amerikanska soldaterna var att de helt verkade sakna verklighetsuppfattning, och att de saknade eller inte fått någon utbildning om situationen i de regioner där de befann sig.

En av världens största krigsmakter som hävdar sig vara demokratins försvarare klarar inte av att ge eller vill ge sina soldater en adekvat utbildning, där man talar om för dem vad bland annat krigslagarna säger.

John Wayne andan verkar tyvärr fortfarande leva kvar hos den amerikanska krigsledningen och hos dess soldater.
Kommer osökt att tänka på filmen "Apocalypse Now."

Martin 8 april 2010 01:58  

Tack för kommentaren Ulf, jag håller med dig och delar din bild av hur det står till med de amerikanska soldaternas utbildning. Jag kollade lite på din blogg, du verkar verkligen ta upp intressanta ämnen! Jag skall försöka hinna läsa igenom mer då jag får lite tid över.

Skicka en kommentar