Polisers språkbruk

Ordföranden för polisfacket i Malmö, Stefan Olsson, har skrivit ett öppet brev till polisledningen i Malmö där han varnar för att hanteringen av de händelser där poliser använt uttryck som "Blattajävel" och "Neger Niggersson" har lett till ett angiverisystem och ett förlöjligande av värdegrundsfrågor. Som Olsson lägger fram det kan inte kollegor använda ord som "polack" eller "utländsk" utan att riskera att rapporteras. Olsson ställer sig upprepade gånger frågan "Vad håller vi på med?". Han exemplifierar den bristfälliga hantering med att nämna att olämpliga ordval har polisanmälts av ledningen och att informationsavdelningen tillrättavisat medlemmar. Olssons slutkläm är att detta skadar värdegrundsfrågorna mycket mer än "några våldutsatta och hyperstressade polisers språkbruk i en polisbil", vilket sannolikt syftar på incidenten med "blattajävel".

Olssons öppna brev väcker flera tankar. Jag håller helt och hållet med Olsson om att ett angiverisystem där uttalanden rapporteras bakom folks ryggar och kanske dessutom tas ur sitt sammanhang är föga konstruktivt. Tillika håller jag med om att den chef som hellre anmäler en händelse som kan tyckas bagatellartat för att "ha ryggen fri" än att ta upp det hela till en öppen diskussion och lösa eventuella problem knappast har visat prov på ledarskap. Vid vissa tillfällen skall och måste en kollega anmälas, t.ex. om denne gjort sig skyldig till en överlagd och omotiverad misshandel i samband med ett gripande, men att anmäla struntsaker där det inte heller finns något målsägarintresse att tillvarata känns föga lyckat. Då är det i princip alltid bättre med en intern diskussion där en chef förklarar varför, i det här fallet ordvalet, kan upplevas som olämpligt och kränkande och medarbetaren får möjlighet att förklara sig och förhoppningsvis att lära och förändra sitt beteende.

Jag vet självklart inte vad som ligger bakom att Olsson säger att fullt normala ord som "polack" och "utländsk" inte får anmälas, men om det är så att ledning och informationsavdelning har blivit så nojiga att de censurerar bort alla ord som i ett visst sammanhang skulle kunna upplevas som problematisk på något sätt t.ex. om man ger ett signalement och säger att en person ser ut som en "polack" eller att han ser "utländsk" ut, så förstår jag Olssons kritik. Nu är "utländsk" ett extremt dåligt signalement, men man måste självklart kunna beskriva personer som att t.ex. ha "härkomst ifrån mellanöstern", att vara "mörkhyad, ev. somalier" , eller att se ut som en "etnisk svensk". Dessutom finns en uppenbar risk att man missar att hantera grunden till problemet med de rasistiska uttrycken om man fokuserar för ensidigt på att modifiera språkbruket. Att en polis t.ex. använder "Neger Niggersson" som namn i ett exempel tyder ju på att något är uppenbart fel i personens så kallade "värdegrund" och det kommer man inte åt bara genom att få honom att inse att han måste använda exempel som är mer politiskt korrekta för att inte bli rapporterad...

Dessutom bör det även sägas att ett språkbruk som tas ur sitt sammanhang kan misstolkas och framstå som klandervärt även om det varken ger uttryck för en dålig människosyn eller kränker någon. Jag brukar skämtsamt benämna en kollega som har latinamerikansk bakgrund som "blatte", och han, som vet var jag står i mångfalds och integrationsfrågor (och att jag har många vänner med "utländs härkomst" både i och utanför Sverige) har inga som helst problem med att skämta tillbaka. Däremot skulle han inte acceptera liknande skämt om han kände att det fanns något osunt bakom dem. Ett slarvigt, målande, eller skämtsamt språkbruk är vardag för många poliser, självklart även när man refererar till kriminella, och det ligger inte nödvändigtis taskiga värderingar bakom användandet av mindre korrekta ord. Däremot märker man ganska tydligt om en kollega faktiskt har nedvärderande tankar och känslor mot vissa grupper i sättet och sammanhanget som han uttalar sig, och då har man också möjlighet att ställa motfrågor, be om förtydliganden, och sedan bemöta och ta upp en diskusssion.

Det finns alltså mycket som jag kan hålla med Olsson om i hans brev, givet att han har fog för talet om "angiveri" och att struntsaker anmäls istället för att tas upp till diskussion. Men det finns också en ton i brevet som jag upplever som problematisk. Olsson bagatelliserar upenbarligen händelsen där en polis inte bara använder rasistiska tillmälen ("blattajävel"), utan också uppger att han tänker misshandla en person grovt. Dialogen i bussen under upploppen var inte bara "några våldutsatta och hyperstressade polisers språkbruk i en polisbil", utan snarare ett symptom på ett djupt och allvarligt problem hos Malmöpolisen. Det gäller inte bara polismannens uttalanden om hur han ville misshandla "blattajäveln", utan även kollegornas medhåll och tystnad och det faktum att ingen av dem ens verkade tycka att det de gjorde var tveksamt, då de sedan skickade in en film där uttalandena tydligt hördes. Jag har fått höra ifrån en kollega som har arbetat i Malmö att den sortens uttalanden och attityd knappast kom som en övveraskning för någon, inte heller ledningen, då de mycket väl visste vad för jargong som rådde, och att det fanns vissa individer som hade en uppenbart tveksam värdegrund. Denna bild förstärks naturligtvis av incidenter som den med "Neger Niggersson". Det är alltså uppenbart att något behövde göras, och det är bra att ledningen visar att den ser allvarligt på problemen och tar krafttag för att lösa dem. Sen måste ansträngingarna självklart vara förnuftiga och rimliga, främst inriktade på dialog och inte på angiveri, men i vissa fall kan det vara så att händelser måste anmälas och att vissa poliser inte är lämpliga för att arbeta i yttre tjänst, och då måste även de åtgärderna kunna vidtas. Tyvärr så verkar det i Olssons brev som om han anser att det enbart är ledningens agerande som är problemet, och inte det faktum att det hos polismyndigheten i Skåne län uppenbarligen på flera enskilda ställen verkar ha odlats en kultur där rasism anses legitimt. Och det i sig gör att hans klagobrev till ledningen får mindre tyngd i de viktiga frågor som han tar upp om angiverikultur och bristande ledarskap.