Kraften i en "berättelse"

I SRs program "Människor och tro" ifrån igår diskuterades fredsprocessen på Nordirland. En professor i europeisk integration, Edward Moxon-Browne, förklarade att trots fredsprocessen framgångar, nu senast att Nordirland liksom de andra brittiska länderna har fått egen kontroll över polis och rättsväsende, så finns konflikten kvar i nästan varje nordirländares inre. Förutom det självklara att självupplevda oförätter är svåra att glömma, så betonade Moxon-Browne vikten av att det finns två helt olika berättelser som definierar hur människor ser på konflikten, landet, och dess historia. För protestanterna/unionisterna så ligger fortfarande all skuld för konflikten och alla missgärningar på/hos katolikerna/separatisterna och vice versa. Detta tänkesätt förstärks även av segregationen, och speciellt då i skolan. Fortfarande är det bara en liten minoritet av Nordirlands barn som går i blandade skolor, och i de segregerade, homogena skolorna så lärs den berättelse ut som i praktiken delar in folket i offer och förövare, goda och onda. En del av fredsavtalet, långfredagsöverenskommelsen, byggde på att få mer integration i skolan, och det var en mycket bra tanke. Synd bara att den ännu så länge verkar ha misslyckats. Naturligtvis gäller resonemanget kring berättelser i alla de fall där etnisk/religiösa sekteristiska konflikter frodas. I Israel så ser en stor del av befolkningen sig själva som offer, och palestinierna och andra araber som förövare, trots att det är palestinierna som lever under förtryck och att det har dött 5 palestinier för varje israel under konflikten (100 mot en under attackkriget mot Gaza). För att kunna hitta en väg framåt, mot fred och försoning, så kan det inte nog betonas hur viktigt det är att varje sida, varje grupp, uppmuntras att se på sin egen del och sitt eget ansvar i en konflikt, och att de kan se den andra sidans problem och lidanden. I de fall man lyckas sprida en sådan, mer nyanserad, berättelse, och framförallt då bland barn och ungdomar (och gärna i blandade, heterogena miljöer), så bygger man på långsiktiga förutsättningar för fred och samexistens. I fallet Nordirland så ser prognosen fortfarande relativt ljus ut efter ett halvsekels konflikt, men det tar säkert ytterligare någon generation innan man kan känna sig trygg med att freden verkligen är förankrad, och kanske längre om man inte lyckas förbättra integrationen mellan katoliker och protestanter.