Rätten till sitt eget liv

En kvinna med en svår neurologisk sjukdom har bett socialstyrelsen om att få dö. Hon har varit i behov av respirator sedan sex års ålder, och kan nu, vid 31, inte andas alls själv. Hon är även totalförlamad. Kvinnan har under en längre tid uttryckt en vilja att avsluta sitt liv och sitt lidande, men är inte själv fysiskt kapapel att utföra handlingen. Hon har därför bett socialstyrelsen om tillstånd att få sin respirator avstängd, efter att först ha blivit nedsövd för att paniken av att inte kunna andas. Hennes läkare bedömer henne som fullt psykiskt kapabel att fatta beslut, och kårens uppfattning är att hon borde få hjälp att avsluta sitt liv. Men socialstyrelsen tvekar och ger inga klara besked. Och det är naturligt att efter att en läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus kommer att åtalas för dråp efter en dödshjälpsliknande situation (som dock innehåller flera oklarheter), så vill inte gärna läkarna ge kvinnan hjälp utan att först få klara besked om att de inte kommer att hamna i fängelse.

För mig är saken solklar. Att i praktiken tvinga kvinnan att leva ett liv som hon fullt psykiskt klar bedömmer som ett oönskat lidande, och jag hade definitivt gjort samma bedömning, är närmast att likna vid tortyr. Socialstyrelsen, eller om inte det räcker, regeringen, måste tydliggöra rätten för en människa att bestämma över sitt eget liv, även vad gäller när det skall avslutas. Detta skall självklart bara gälla i de situationer då man kan vara förvissad om att personen inte är tillfälligt otillräknelig p.g.a. en psykos, depression, eller dylikt. Vi i polisen ju har laglig rätt att om nödvändigt med våld avbryta självmordsförsök, och den rätten bör vi fortsätta att ha, men då en person vid sina sinnens fulla bruk, överlagt och väldokumenterat, ber om att få dö, så skall inte staten tvinga henne att leva vidare, och detta blir ju speciellt relevant i de situationer med så svåra sjukdomar att personens inte har något eget handlingsutrymme.

Det är inte humanistiskt att tvinga folk till liv som redan tappat all livskvalitet, motståndet mor dödshjälp beror snarare på religiösa föreställningar om att människan inte själv får avsluta det liv gud givit dom (självmord är ju också en dödssynd...), och sådant förlegat och osympatiskt tankegods hör inte hemma i en sekulär, upplyst och humanistisk stat.