Religiösa friskolor visar på problemen med alla friskolor

söndag 14 mars 2010

Under rubriken "politikerna har svängt" skriver DN att all partier numera vill fortsätta tillåta religiösa friskolor. Detta rimmar dåligt med folkopinionen, där en majoritet vill förbjuda de religiösa friskolorna.

Min åsikt är tydlig, jag anser att barn har rätt till en sekulär skola, rätt till frihet ifrån religiös indoktrinering oasvett konfession. Religion borde vara en angelägenhet (helst privat) för vuxna människor att ta ställning till självmant och frivilligt, och inte något som pådyvlas barn i en ålder då de svårligen kan kritiskt granska de dogmer som de matas med.

Nu säger politikerna samstämmigt att skolans undervisning skall leva upp till krav på objektivitet och saklighet, men det är ok med t.ex. böner "utanför skoltid". Detta innebär likväl en miljö som genomsyras av den religiösa huvudmannens budskap och maktstruktur, vilket ett barn antagligen har svårt att motstå. Själva kärnan i problemet är ju att de religiösa friskolorna inte innebär något hot för barn ifrån sekulära familjer, de lär inte hamna där, och om de gör de så har de ett annat perspektiv hemifrån som kan väga upp vad de får itutat i skolan. Problemet är att de barn som kommer ifrån djupt religiösa familjer, oasvett om de är kristna, muslimska, judiska etc, berövas möjligheten till en fristad där de får chansen att ifrågasätt och uppmuntras att bilda egna, grundade, uppfattningar även om religiösa och moraliska frågor. Därför anser jag det vara ett svek mot just dessa barn att fortsätta att tillåta religiösa friskolor. Dessutom lär det motverka integrationen i samhället, då mer fundamentalistiska grupper inte behöver beblanda sig med resten av samhället ens under skolgången.

Varför är då plötsligt alla politiker emot ett förbud? Dels skulle det naturligtvis bli komplicerat att definiera vilken huvudman som är att anse som "religiös". Men dessutom framstår det som diskriminerande (och kan strida emot Europakonventionen) om vem som helst tillåts att öppna en friskola utom just de som är "religiösa".

Det finns inga enkla lösningar på den problematiken. Kanske är det så att det bästa vore att förbjuda friskolor i dess nuvarande form för all undervisning som riktar sig till barn (under 18 år), då jag anser att de som sagt har rätt till en konfessionslös miljö under sin undervisning. Europadomstolen har ju även i en dom mot Italien fastställt rättigheten ifrån religion i skolan, även om jag går längre och vill att den rättigheten skall gälla oavaktat föräldrarnas vilja. Det är just det som är det centrala, att staten enligt mig inte kan ifrånsäga sig ansvaret för att barn får en god, och sekulär, undervisning och skolmiljö, oasvett vad deras föräldrar anser om saken. Och om staten vill ta hjälp av privata aktörer för att tillhandahålla detta på bästa sätt, så måste den behålla så pass mycket kontroll och huvudmannaskap att grundprincipen om en kvalitetssäkrad och konfessionslös skola inte ruckas på.

4 kommentarer:

Papi Jo,  18 mars 2010 23:52  

Martin, orsaken till att många inte vill sätta sina barn i en "god" och "sekulär" utbildning är att den inte alls upplevs tillräckligt god.
Förutom att barnen ska gå igenom den mentala tortyren i form av skällsord och elände ska ungarna dessutom få sin tro (vilken ligger nära ens IDENTITET) nedrackad på. Jag har själv gått i 2 kristna friskolor och vet att många av de barnen som blev "satta" där av sina föräldrar var barn som hade problem i vanliga skolor. Ofta att dom var rötägg och föräldrarna upplevde att den kommunala skolan inte hade tillräcklig disciplin, eller att dom var mobboffer och föräldrarna ville hitta en lugnare miljö, eller så var det bara så att föräldrarna ville att barnen skulle gå i skolan i en kristen miljö Den kristna friskolan blev en smältdegel av alla dessa kategorier.

Jag har också gått i 2 sekulära eller - kommunala - skolor. Jag vet skillnaden och bristen på respekt som skolan visar mot barn med en annan tro än "systemet" för det är faktiskt så att den kommunala skolan nog är så ateistiskt predikande att själva skolan borde kallas konfessionell den med.

Så hur blev det då med dina farhågor gällande mig som gick i en friskola. Har jag min tro kvar? - ja det har jag. Hade jag haft den kvar om jag gått kvar i kommunala skolan? - ja det hade jag, men jag hade ack så mycket trevligare i en miljö där jag inte blir bespottad och mentalt torterad av barn/lärare som tror sig veta hur det verkligen ligger till.

Angående dina andra farhågor: Skolorna var fulla av olika nationaliteter (tom övervikt), Den enaskola hade exceptionellt god studiemiljö och goda resultat. Så goda att skolan i regel brukar ligga bland topp 4 i Stockholm.

Jag förstår att man inte kan ha koranskolor som uppmanar till hat och krig i världen, men bunta inte ihop alla konfessionella skolor. I min skola gick många profiler som du idag inte har aningen om hade den bakgrunden: Ett par kända kvinnliga modeller, en av sveriges få professionella baskepspelare, en DN journalist, en tv-värdinna, ett annat par kända idoler.

Kanske inte skolan gjorde dom till vad dom är idag, men dom hade det (förhoppningsvis) iallafall så mycket trevligare på vägen.

Papi Jo,  18 mars 2010 23:54  

Martin, orsaken till att många inte vill sätta sina barn i en "god" och "sekulär" utbildning är att den inte alls upplevs tillräckligt god.
Förutom att barnen ska gå igenom den mentala tortyren i form av skällsord och elände ska ungarna dessutom få sin tro (vilken ligger nära ens IDENTITET) nedrackad på. Jag har själv gått i 2 kristna friskolor och vet att många av de barnen som blev "satta" där av sina föräldrar var barn som hade problem i vanliga skolor. Ofta att dom var rötägg och föräldrarna upplevde att den kommunala skolan inte hade tillräcklig disciplin, eller att dom var mobboffer och föräldrarna ville hitta en lugnare miljö, eller så var det bara så att föräldrarna ville att barnen skulle gå i skolan i en kristen miljö Den kristna friskolan blev en smältdegel av alla dessa kategorier.

Jag har också gått i 2 sekulära eller - kommunala - skolor. Jag vet skillnaden och bristen på respekt som skolan visar mot barn med en annan tro än "systemet" för det är faktiskt så att den kommunala skolan nog är så ateistiskt predikande att själva skolan borde kallas konfessionell den med.

Så hur blev det då med dina farhågor gällande mig som gick i en friskola. Har jag min tro kvar? - ja det har jag. Hade jag haft den kvar om jag gått kvar i kommunala skolan? - ja det hade jag, men jag hade ack så mycket trevligare i en miljö där jag inte blir bespottad och mentalt torterad av barn/lärare som tror sig veta hur det verkligen ligger till.

Angående dina andra farhågor: Skolorna var fulla av olika nationaliteter (tom övervikt), Den enaskola hade exceptionellt god studiemiljö och goda resultat. Så goda att skolan i regel brukar ligga bland topp 4 i Stockholm.

Jag förstår att man inte kan ha koranskolor som uppmanar till hat och krig i världen, men bunta inte ihop alla konfessionella skolor. I min skola gick många profiler som du idag inte har aningen om hade den bakgrunden: Ett par kända kvinnliga modeller, en av sveriges få professionella baskepspelare, en DN journalist, en tv-värdinna, ett annat par kända idoler.

Kanske inte skolan gjorde dom till vad dom är idag, men dom hade det (förhoppningsvis) iallafall så mycket trevligare på vägen.

Martin 21 mars 2010 18:37  

Tack för kommentaren Papi. Visst finns det varierande kvalitet på skolor, och visst finns det bra friskolor, men bahendlingen av alla friskolor måste vara konsekvent. Man kan självklart inte ha olika regler för t.ex. kristna och muslimska friskolor. Och jag vidhåller att skolan bör vara konfessionslös. Sedan är det en annan fråga att alla skolor behöver nå upp till en bra kvalitet på utbildning och miljö, och få resurser för det.

Papi Jo,  22 mars 2010 15:46  

Hej igen! Jag håller med om det du sa där gällande samma villkor (vilket det också är).

Kontrollen av friskolorna är betydligt hårdade än de kommunala. Undervisningen är lika varierande som i en kommunalskola. För vi har ju samma riktlinjer. Skillnaden är att man börjar dagen med morgonbön, att man pratar mer moral och att eleverna inte betraktas som konstiga för att dom är troende.

När jag i började i en kristen friskola fick vi långt under av vad en kommunal skola får per elev i ersättning. 15% om jag minns rätt. Det innebar att skolan tog ut en avgift (mycket låg sådan) . Denna fick min ensamstående & tidvis arbetslösa 3-barns mor stå för. Matsal hade man inte råd till utan vi fick matlådor med oss av våra föräldrar. Bussresan till och från skolan ville inte vår kommun stå för så den fickäven hon betala själv - för tre barn. En god affär för staten helt enkelt. Dessutom hängdes både elever och skola ut av media. Reportrar som slängde in mickar innanför fönster och hängde utanför skolan och frågade eleverna om dom blev slagna i skolan. Allt i jakten på deras "scoop" som aldrig kom.

Så småningom insåg politikerna att friskolor behöver lite mer pengar och anslog 85% av vad en komunal skola få i ersättning.

Det roliga är att vår friskola uppnådde mycket bra studieresultat trots den låga ersättningen.

Skicka en kommentar