Vad skall poliser tåla?

Jag skrev nyligen ett inlägg om när jag var med om ett ingripande som väckte en del frågor, och tog då upp polisens säkerhetstänkande. Jag tänkte nu gå vidare till en annan fundering som väcktes efter den dagens händelser, och det handlar om vad poliser skall tåla.

I fallet med ingripandet som jag skrev om sist (det handlade om en mycket skör person för vilken det hade brustit efter att hon råkat ut för vad hon upplevde som väldigt jobbiga trakasserier, och då utsatt sig själv och andra för fara), så slutade det med att det övergick i handgemäng då några kollegor bestämde sig för att ta hennes okontrollerade väska ifrån henne då de upplevde situationen som potentiellt farlig, vilket ledde till att hon kände sig kränkt och reagerade starkt. Beslut fattades av ett befäl som då hade anlänt att hon skulle tas med till polisstationen. Detta är bara brottstycken ur bakgrunden, men kontentan är att jag och kollegan, som hanterade den här då mycket bräckliga, upprörda och känsliga personen, blev utsatta för en del sparkar, försök till bett, och annat vid varje tillfälle hon upplevde att vi kränkte hennes integritet genom att t.ex. ta i henne. Kollegan träffades värre än jag, men det var bara frågan om en mindre, snabbt övergående smärtkänsla. För min del kändes det inte alls.

Efter händelsen blev vi uppmanade av befälet som varit på plats, en duktig, balanserad och erfaren polis, att skriva anmälan om våld mot tjänsteman, vilket kollegan gjorde men jag valde att inte göra. Rent juridiskt är rekvisiten solklart uppfyllda (upplevd smärta är inget krav), så det var helt korrekt att skriva, men för min del kände jag inte att det jag blivit utsatt för var värt en anmälan. Jag är medveten om att det beslutet också berodde på att jag kände starkt för personen vi gripit, och inte ville skapa mer problem för henne, och jag ville definitivt inte göra några skadeståndsanspråk.

Liknande händelser händer varje dag de som jobbar med sköra och labila människor, inte minst då inom mentalvården. Jag kan då tycka att sådana mindre våldsamheter som inte har haft syfte att skada, utan snarare att försvara sig mot en upplevd kränkning och attack, även om denna i stunden för yrkesmannen varit motiverad, inte borde ytterligare belasta varken den redan utsatta eller vårt överansträngda rättssystem. Jag ser detta som en del av jobbet, och tycker att det vore viktigare med en hyfsad lön än att få möjlighet att utkräva skadestånd för dylika incidenter.

Självklart är det stor skillnad när våldet är grovt nog att förorsaka ordentlig smärta eller t.o.m. skador, eller om det utförs med syfte att skada och inte att försvara sig, så det är bra att det finns en brottsrubricering om våld mot tjänsteman. Men personligen kan jag tycka att det finns fall då den nyttjas när det inte ger särskilt mycket. Jag respekterar dock självklart både lagen som den är skriven och alla de kollegor som tillämpar den striktare än vad jag själv gör.